Det växer på höjden hos Kivik Art Centre

En grotta, en scen, ett torn. Antony Gormley och David Chipperfield har skapat en koncentrerad upplevelse av rymd. Du lyssnar, tittar och trevar i en skapelse av betong.

– För David och hans arkitektkontor är det här kanske en räka. Men för mig är det en elefant, säger Antony Gormley.

Elefanten han talar om är en 16 meter hög betongskulptur han skapat tillsammans med arkitekten David Chipperfield (ej närvarande på platsen). Tre element med vardera 100 kubikmeters volym – grottan, scenen och utkikstornet – är det senaste tillskottet till Kivik Art Centre. Sune Nordgrens konstcenter utanför Kivik växer långsamt.

De tre elementen i ”Architechture for subjective experience”, som skulpturen fått heta, representerar naturen runt omkring. Grottan är den täta skogen, scenen öppnar upp sig mot landskapet, och tornet blickar ut över horisonten.

– Det är en koncentrerad upplevelse av rymd, ett äventyr av att upptäcka sina personliga gränser.

De gränser som möjligtvis kan sätta stopp för upplevelsen är klaustrofobi eller höjdskräck. Att kliva in i det första rummet, grottan, kräver inga större akrobatiska färdigheter. Upp till det andra rummet, scenen, är det inte heller svårt att ta sig. Det är tornet som står för den stora utmaningen.

Trappan är brant och trång. Det är så mörkt att man inte kan se sina fötter. Händerna trevar efter något att hålla fast i, fötterna letar försiktigt efter nästa trappsteg. Det känns som en evighet, men efter 57 trappsteg är man där. Ovanför de gamla bokträdens toppar, med utsikt över havet. Belöning.

– Tornet är det verkliga mörkret, resan av ovetande. Du är fysiskt medveten om den resan. Jag kallar trappan ”födelsekanalen”.

När Sune Nordgren, som driver Kivik Art Centre, bad Antony Gormley att välja en arkitekt att arbeta med, valde han David Chipperfield. De har aldrig arbetat ihop förut, men är vänner sedan länge. David Chipperfield har bland annat ritat Antony Gormleys ateljé i London.

– David är väldigt engagerad i huruvida arkitektur förstärker en upplevelse, eller bara uppfyller en funktion. Både han och jag ifrågasätter fundamentalt det modernistiska antagandet att form följer funktion. Det är ett svek mot konsten, och ett svek mot arkitekturen!

– Varför känner man sig annorlunda i ett rum med högt i tak? För att det finns mer utrymme att tänka.

Den andra delen av utställningen finns i ”Moderskeppet”, den byggnad av betong och glas som arkitektbyrån Snöhetta byggde förra året. Där står Antony Gormleys ”Standing Matter”, en skulptur av ihopsvetsade järnkulor, gjord efter en gipsavgjutning av Gormleys egen kropp.

Att skulpturen skulle bestå av klot bestämde han när han sett de runda hålen i taket på ”Moderskeppet”.

– Vi väljer att bo i hus med horisontella och vertikala linjer, vi har accepterat att bo i boxar. Jag undrar vad det betyder för människan, säger Antony Gormley.