Empati eller hånflin?

För en månad sedan lade någon upp förundersökningen från ett omtalat mordfall på The Pirate Bay.

Sedan hände inte särskilt mycket. En enda fil syns ju inte så bra bland 1,2 miljoner andra – särskilt inte om få är intresserade av den. Just så var det i det här fallet. Efter några veckor hade dokumenten laddats ned drygt 100 gånger.

Där hade nog nyfikenheten stannat – om inte medierna hakat på historien. Förundersökningen innehåller nämligen obduktionsbilder på offren. Och när en anhörig fick reda på att dokumenten spreds via The Pirate Bay, mejlade han sajten och bad att bilderna skulle tas bort.

Nu ligger dock inte bilderna hos The Pirate Bay, utan på användarnas datorer. Vad sajten kan göra är istället att ta bort länken till torrentfilen.

Men det vägrar företrädarna av ideologiska skäl. Den anhörige fick dock inget ideologiskt svar på sin begäran, utan möttes av känslokall maktfullkomlighet: ”Det var ett jävla tjat. Nej, nej och åter nej.”

Efter att TV4 och i stort sett samtliga tidningar publicerat mejlväxlingen, har spridningen av dokumenten ökat dramatiskt. I dagsläget har de laddats ned cirka 20 000 gånger.

Att en del av den moraliska skulden ligger hos journalisterna är alltså uppenbart. Inte minst eftersom de indirekt profiterar på tragiken: ju större spridning som nyheten får, desto fler laddar ner dokumenten. Och ju fler som laddar ned – desto större blir nyhetens värde.

Offentlighetsprincipen kom till i en tid som inte såg ut som vår och bara en mindre krets har haft reell möjlighet att utnyttja den till fullo. De flesta har upplevt det som alldeles för krångligt och obehagligt att själv begära ut handlingar. Det uppdraget har istället leasats ut till journalisterna, som med hänvisning till allmänintresset har skärskådat allt från rättsfall till skatter och tjänstetillsättningar – samtidigt som de (oftast) har följt en yrkesetik med förhållandevis stor respekt för människors integritet.

Det som händer nu är att inställningen till offentlighetsprincipen håller på att förändras. Anledningen är att även andra än journalister börjar utnyttja sina rättigheter.

Det digitala samhället leder till en fullständigt öppen offentlighet, som ofta upplevs som chockerande – inte minst eftersom vi inte har någon historisk erfarenhet av den.

Att politiker nu kommer att vilja ”se över lagstiftningen”, är väntat. Utvecklingen är en naturlig del av det ställningskrig mellan gamla och nya maktstrukturer som fildelningen än en gång belyser.

The Pirate Bay har gjort en grej av att alltid svara elakt när nöjesbranschens representanter hör av sig med hot. Nu fastnar skrattet i halsen när man inser att moderatorerna inte förstår skillnaden mellan att håna internationella bolag från ett underdogperspektiv och att ge fingret åt en medmänniska som har drabbats av en tragedi.

Fildelningen förändrar samhället kanske mer än något annat samtidsfenomen. Detta är företrädarna för The Pirate Bay djupt medvetna om. Men det är inte bara tekniken som förändrar saker i vår kultur, utan även våra attityder. Ska vi bygga en framtid med empati eller med iskalla hånflin? The Pirate Bays ansvar här är antagligen långt mycket större än de själva har insett.

ANDERS MILDNER

journalist