Dick i Tintins fotspår

Tintin är en gammal kärlek för Dick Harrison. Som barn lärde han sig läsa när han bokstaverade sig igenom seriealbumen. Som akademiker har han analyserat mellankrigstidens syn på hur människor tänkte genom att studera Tintinvärlden. Och så har han gjort resor där han, till en början omedvetet och sedan ibland mer medvetet, har gått i Tintins fotspår.

– Det blev lite av en sport. När jag var ute och reste så kollade jag upp om det verkligen ser ut som i Tintinböckerna, säger Dick Harrison.

– Jag har varit i Tibet och efter ett tag var det verkligen medvetet. Jag ville kolla upp: ser husen ut som de gör hos Tintin? Och vad som slog mig var hur kusligt exakt Hergé har tecknat. Han har förmodligen aldrig besökt landet, men har på pricken skildrat det. Från plantorna på vägarna upp till fjällen till munkarnas dräkter och rakningen på deras skallar – allt stämmer. Man kan åka till Tibet med ”Tintin i Tibet” som guidebok och känna igen sig.

Serieskaparen Jimmy Wallin upptäckte Harrisons Tintin-intresse och idén om att göra en serie där Harrison ger sig in i Tintinvärlden väcktes. Harrison lämnade över fotografier och material från resorna till Wallin, som nu snart är färdig med serien. Det blir en följetong i två avsnitt i Seriefrämjandets tidning Bild & Bubbla.

Harrison har själv inte sett resultatet utan väntar nyfiket på hur serien ska bli. Det enda han har sett är en bild på honom själv. Så tycker historieprofessorn att han har tecknats så att han liknar seriehjälten?

– Nej, inte alls. Visst, när man ritar pratbubblor och ger mig en oval huvudform så finns det ju en viss likhet, men den bild som jag såg, där var jag en vitskäggig typ.

Lite mer som Kapten Haddock fast med vitt skägg kanske?

– Ja, det är ju så att när man är liten så identifierar man sig lätt med Tintin. Ju äldre man blir desto mer identifierar man sig med Kapten Haddock. Att göra mig till något slags mellanting – det ligger nog något i det.