Kreativitet bästa vapnet mot FRA

Det finns något paradoxalt i FRA-motståndet som inte fångas av traditionella politiska analyser. Det går varken att klassificera det som en höger- eller en vänsterfråga och det vore historielöst att tala om fenomenet som en liberal ståndpunkt vid upplysningens horisont.

Men inte heller en samtida kartläggning gör oss klokare; det finns nämligen ingen samlande organisation som utropar manifest om det nya samhället bortom FRA. Tvärtom ser vi heterogena konstellationer av ungdomsförbund, medier, yrkeskårer, pirater och bloggare som outtröttligt skapar efterskalv till den bloggbävning som kantade lagens genomröstande.

Istället för att skapa enhet bör FRA-aktivismen dra fördel av denna pluralism, som bortom banderoller, talare och trosbekännelser har möjligheten att idag den 16 september, vid riksdagens öppnande, forma en radikal vägvisare för hur vi ska ordna ett framtida samhälle utan repressiv massövervakning.

Men man bör även fundera på vilka andra former av motstånd som kan tänkas vara effektiva, och vilka ytterligare aktörer som faktiskt kan bidra till en förändring. Här är några förslag:

1. Skapandet av sociala nätverk som överför information bortom FRA:s räckvidd. Än så länge får man inte kroppsvisitera människor och kolla vad de har på sina usb-minnen och mp3-spelare. Här skulle även medierna kunna samarbeta eftersom de då kan återskapa det förlorade meddelarskyddet. Om vi kan överföra information på ett effektivt sätt utanför de kablar som FRA letar i har vi återuppfunnit internets logik fast i ett annat medium.

2. Ett sammanförande av samhällsvetenskaplig, teknisk och journalistisk kunskap genom seminarier och workshops. FRA handlar om hur medborgerliga rättigheter och samhällsförändringar faktiskt hotas av fiberkablar och superdatorer. Den klassiska uppdelningen mellan de mjuka och de hårda vetenskaperna är improduktiv. Dessutom bör journalistiken fundera på att frångå de traditionella objektivitets- och opartiskhetsideal som den så länge har hållit fast vid. Medierna måste inse att de är drabbade aktörer, snarare än rapportörer, i fallet FRA. De måste således hitta nya sätt att hantera sina existensbetingelser.

3. Internetoperatörer kommer att tvingas upplåta sina kablar till FRA. Om de vägrar kommer det att räknas som civil olydnad. Det är visserligen ett alternativ, men ytterligare aktörer kan hjälpa till. Operatörerna, speciellt de som är knutna till universiteten, kan exempelvis erbjuda avancerad kryptering.

När kabeln är inkopplad måste vi finna lösningar och innovationer som gör det drägligt att leva i ett potentiellt FRA-samhälle. Ingen tidningsredaktion kan på allvar lova sina källor det skydd som källorna behöver, privatpersoner kan aldrig vara helt säkra på om någon lyssnar eller inte, och den kontrollmakt som avancerade sociogram upprättar undslipps inte ens av den som krypterar sin trafik.

Om lagförslaget inte stoppas redan i höst måste det civila samhället börja samarbeta och vara mera kreativt, innovationsrikt och provokativt. Men framför allt måste det hela tiden bygga upp det mellanmänskliga förtroende som riskerar att skadas i ett övervakningssamhälle.

En paranoid befolkning skapar ett osympatiskt samhälle.

CHRISTOPHER KULLENBERG

doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och redaktör för Resistance Studies Magazine