Pauline stal showen

Text: Jonas Grönlund
Publicerad 25 september 2008 15.59 Uppdaterad 29 september 2008 2.00

Kultur & Nöjen.
I min värld är Prince en av de mest överskattade popstjärnorna någonsin. Visst, han är en skicklig musiker och låtskrivare, stor underhållare och funky krumelur som släppte ett par skivor från slutet av 70-talet till mitten av 80-talet som var enastående. Men det förändrar inte att stora delar av hans enorma produktion i övrigt är rätt olyssningsbar.

En Afton med Prince

Titiyo, Timbuktu, Tingsek, Pauline Kamusewu, Svante Lodén mfl.

Debaser, Malmö, 24.9.


Det hindrar inte varenda svenskt coverband på funkjakt från att älska honom. Därför var det självklart att Princes namn för eller senare skulle dyka upp på Debasers hyllningsklubb En Afton och att Lundafunkare som Timbuktu och Svante Lodén skulle stå på scen när det skedde.


Timbuktu, kvällen till ära uppklädd i vit piratskjorta, ögonskugga och lockig Princepage, gör en svensk tolkning av ”Pop Life” från 1985. Magnus Tingsek dyker upp i en tight, holkärmad, svart t-shirt som snabbt åker av när han till disconumret ”I Wanna Be Your Lover” narcissiskt låter sig pudras framför en spegel på scen.


Nog påminner han mer om Patrick Bateman i ”American Psycho” än om Prince men det är tveklöst stor underhållning även om hans falsett inte riktigt är i samma klass som Princes vrålkåta ylande.


I ”Slow Love” förvandlar Titiyo, Magnus Sveningsson och de andra i bandet originalets lite stela 80-talsproduktion till minst sagt syndig 70-talssoul. I ett mindre familjärt sammanhang hade det bara känts generande. Här blir det istället helt enastående.


Förutom Titiyo imponerar Malmösångerskan Pauline Kamusewu mest.


Hon inleder hela kvällen med en lysande, än mer elektronisk och minimal version av ”I Would Die 4 U”. En hel konsert senare kliver hon åter upp på scenen för att avsluta solonumren med en helt fantastisk, mindre storslagen tolkning av den annars så uttjatade ”Purple Rain” från samma album.


Jämfört med sina kollegor är hon fortfarande lite för tillbakadragen men en av landets bästa soulröster har hon definitivt även om hon ännu inte verkar ha insett det själv.


Tumme upp:

Den oförfalskade glädjen kring hela En Afton-konceptet gör att det bara är att lyfta på hatten och hälsa regionens bästa klubb välkommen tillbaka.


Tumme ner:

En lite mer spännande avslutning än ”1999” kanske?

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

100% är arga


Hur reagerar du på "Pauline stal showen"?

  • Visst är Prince överskattad
  • Jag är av precis samma åsikt, nämligen att Prince är en av de mest överskattade pop- rockartisterna genom tiderna. Enligt mig så placerar han sig på samma lista som ett helt gäng andra minst lika överskattade artister. Jag tänker närmast på Bob Dylan och Bruce Springsteen samt de med svenska mått mest överskattade: Håkan Hellström, Kent, Ulf Lundell m.fl. Prince är åtminstone till skillnad mot de övriga stundvis lite rolig och småintressant i sin musik.
  • Pelle
  • torsdag 25 september 2008 kl 17:53

  • Re:#Pelle - Malmö
  • # Hur många andra tror du det finns som håller med dej om dessa "överskattade" artister:"Bob Dylan och Bruce Springsteen"
  • tur att inte du
  • torsdag 25 september 2008 kl 19:32

  • Låt mig gissa....
  • Det fanns 4 trendsättare som var 80-talet! Prince, Madonna, Jackson och Springsteen! Dom gjorde populärmusiken till vad det är i dag, men skillnaden är att idag existerar det bara patetiska försök av något som var så mycket bättre förr. Likaså effektsökande journalistik.....
  • Patrick Öberg
  • torsdag 25 september 2008 kl 21:27

  • överskattad?!!
  • Den som säger att Prince är överskattad kan inte mycket om musik!
  • Lila
  • torsdag 25 september 2008 kl 22:33

  • Oj, oj, oj.
  • Har man skrivit Ballad of Dorothy Parker kan man inte vara överskattad. Hur mycket evighetslånga funkmattor man än producerat efteråt.
  • Sonny C
  • torsdag 25 september 2008 kl 23:28

  • Överskattade
  • Till sign "tur att inte du bestämmer...": Det finns självklart mängder av musiklyssnare som inte håller med mig om mina åsikter, men vem säger att den stora massan har rätt? Som själv musiker med hundratals gig bakom mig i olika sammanhang så kräver jag mer rent musikaliskt för att en artist ska tilltala mig. Förvisso skriver de nämnda artisterna rätt så bra texter, men varför då inte istället skriva en bok (som Ulf Lundell ju gör och det bra!) istället för att sätta tre ackord och stå och kraxa
  • Pelle
  • fredag 26 september 2008 kl 11:26
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu