Underbart pretentiöst

Text: Maria G Francke
Publicerad 11 oktober 2008 9.36 Uppdaterad 9 januari 2009 2.03

Kultur & Nöjen.
"Underbart med en artist som vet sitt värde och vågar ta sig själv på allvar". Så skriver Sydsvenskans Maria G Francke efter Martha Wainwrights konsert på Babel i Malmö.

Martha Wainwright

Babel, Malmö 10.10


Det hade varit mer lustfyllt att bli knäsvag för att det var så bra. Men faktum är att anledningen till att mina knän nästan vek sig efter de två inledande låtarna "Bleeding All Over You" och "Comin' Tonight" var värmen och trängseln. När prickar började dansa framför mina ögon insåg jag att jag behövde en snabb fix och klämde raskt två glas isvatten och ett glas apelsinjuice men på grund av den vansinniga trängseln och värmen var det ärligt talat svårt att hämta sig.


Babel var alltså fyllt till bristningsgränsen när kanadensiska Martha Wainwright spelade med sitt band. Hon hade dock inga problem med att nå ut i den överhettade lokalen, från inledande "Bleeding All Over You" till den avslutande covern på Pink Floyds "See Emily Play". Hennes lyskraft är så stark, rösten så säker och kärleken till scenen så intensiv att hon plöjde rakt genom svettångorna som raskt ersatte syret i lokalen.


Det är nästan tre år sedan hon spelade på KB och sedan dess har hon blivit ännu säkrare på scen, hennes talang som entertainer har ytterligare förädlats. Uppdaterats har också Martha Wainwright-trosorna i merchandisehörnan, men de är fortfarande röda. En del måste hållas intakt.


Medan personalen sprang i skytteltrafik med vattenglasflak för att folk inte skulle dratta omkull av utmattning inträffade det hela tiden småunder från scenen. Låtarna från albumet som kom tidigare i år pluggades hårt - hon har ju faktiskt bara gjort två album så sångkatalogen är begränsad. Men hennes material är utsökt - personliga sånger med melodikrokar som aldrig släpper taget. Bandet spelade både sparsamt och varsamt och vårdade sångerna utan att släta till dem. Sista ordinarie nummer "You Cheated Me" och "Factory" var ingenting annat än bländande - sprudlande popmusik med djup personlig touch.


Martha Wainwright har liksom sin bror ett starkt teatraliskt drag - blundar, kör en hand genom håret, utbrister i ett "ah" - men medan det alltid glänser av en liten glimt i ögat hos Rufus Wainwright tillåter sig Martha att vara gravallvarlig på ett helt annat sätt. Pretentiöst - absolut! Och på fötterna har hon. Då är det underbart med en artist som vet sitt värde och vågar ta sig själv på allvar.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Underbart pretentiöst"?

  • Helt underbart.
  • Jag njöt hela konserten igenom igår, med undantag för ett litet släpigt parti i mitten. Fantastisk musik, varm stämning i lokalen. En av höstens höjdpunkter.
  • David
  • lördag 11 oktober 2008 kl 10:25

  • Franke...
  • Det var konstigt... Martha var varken gravallvarlig och pretansiös på den konserten jag var på igår. Måhända gjorde du inte ditt jobb och gick hem innan konserten var slut. Men ok, nöjejournalistik ska man ju inte ta på allvar...
  • Trivsamt
  • lördag 11 oktober 2008 kl 10:37

  • Gud är en kvinna!
  • Kvinnlig styrka när den är som mest övertygande och som minst hämmad!...Och jag blev överrumplad av en klapp på armen och ett vänligt "excuse me" av Martha när hon efter konserten skyndade mot signeringsbordet...
  • Lotta
  • lördag 11 oktober 2008 kl 11:24

  • "Trivsamt"...
  • En konsert är en högst subjektiv upplevelse -då också recensionerna. Jag håller kanske inte med Franke, men det är hennes åsikt. Martha var fantastisk var den hur som helst!
  • M
  • lördag 11 oktober 2008 kl 11:57

  • Martha regerar- med humor
  • Jag måste också säga att jag tyckte att Martha Wainwright hade glimten i ögat hela tiden, på ett mycket påtagligt sätt. Inte minst hur hon skämtade med sg sig själv under versraden "I am becoming their prey" från So many friends vittnade väl om det. Men skit i det, för det var en helt sensationell konsert, så om Francke vill tolka det som pretentioner så känns det ok. Bra var det lik förbannat.
  • Martina
  • lördag 11 oktober 2008 kl 13:29

  • Bra o dåligt
  • Konserten var helt otrolig hennes röst är så grym. Tyvärr var lokalen usel! Alldeles för mkt folk i en sådan liten lokal, det fungerar inte. det var svårt att njuta av musiken.
  • Marie
  • lördag 11 oktober 2008 kl 18:12

  • Du... M...
  • Det är bra att du föreläser för mig (och andra) om en av recensions-"konstens" grundpelare. Det är väl rätt självklart egentligen? Men varför missar du då att jag kanske gav min åsikt av konserten igår och den borde väl då passa in i samma kategori som Maria G Franckes recension? Dvs 'det subjektiva tyckandet'. Så. Nästa gång kanske du kan fundera lite till och eventuellt bespara det här utrymmet från rätt meningslösa meta-kommentarer. Och ja. Martha var bra tyckte jag också.
  • Trivsamt
  • lördag 11 oktober 2008 kl 20:05

  • Bra konsert
  • Sista ordinarie nummer var Factory följt av GPT, inte det som står i recensionen. Annars håller jag i huvudsak med.
  • Ola
  • måndag 13 oktober 2008 kl 19:20
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu