I den stora scenens betongfärgade scenografi spelades två scener, inledningen och slutet, av Andrew Lloyd Webbers och Tim Rices två timmar långa rockopera upp. Jesus, i Ola Salos vitklädda gestalt, rullades in i en varuvagn och ensemblen tog ton i ”Hosannah”.
I nästa nummer sänktes Judas, spelad av Patrik Martinsson, ned från taket likt en ängel medan ensemblen i peruker och discoinfluerade kostymer a la sjuttiotal sjöng ”Superstar” och den nu rejält nerblodade Ola Salos rollfigur korsfästes mitt på scenen.
– Det har alltid varit min dröm att få iscensätta den här rockoperan. Om en vecka blir den drömmen verklighet, förklarade Ronny Danielsson.
Ensemblen är minst sagt kvalificerad. I de större rollerna ser vi Bengt Krantz som Kaifas, Lars Humble som Herodes, Fred Johansson som Pontius Pilatus och Emma Lyrén som Maria Magdalena.
Men det är Ola Salo som är centralfigur, både på och utanför scenen. Och när den församlade pressen, den här gången från stora delar av landet, mötte hela ensemblen i Operans foajé kretsade allt kring sångaren i The Ark som, när han väl duschat av sig allt teaterblod, bland annat fick förklara hur han tänkt när han gjorde den nya översättningen.
– Det har varit viktigt för mig att göra verket rättvisa. Orden ska ha samma innebörd som i originalet men det ska också låta lika coolt. Det finns ett ungdomligt, gatusmart språk hos alla karaktärerna.
En annan målsättning, säger han, har varit att alla personerna ska uppfattas som riktiga människor. Judas är inte bara en skum förrädare, Maria är en stark kvinna och Jesus själv är visserligen karismatisk men också mänsklig och känslosam, ja till och med barnslig.
Nu återstår en vecka innan premiären av ”Jesus Christ Superstar” på Malmöoperan, sex veckors repetitioner är snart över och ensemblen börjar bli otålig. Eller som Ola Salo uttrycker det:
– Ta in publiken nu. Vi är redo. Jag är redo att blöda!
”Jesus Christ Superstar” har premiär på Malmö Opera 31 oktober och spelas fram till 8 mars 2009.
% är glada
% är likgiltiga