Tidskriften Bang är tillbaka

STOCKHOLM. Något är det ju som gör att en person hamnar på jobbet som Bangredaktör. Sonja Schwarzenberger och Lawen Mohtadi har måst bevisa en del under rekryteringsprocessen – inte bara att de är dugliga journalister, utan också att de har rätt politisk orientering.

– Tanken om en könsmaktsordning kom väldigt tidigt till mig, säger Sonja Schwarzenberger som bjuder på hett te i Bangs lokaler vid Hornstull i Stockholm.

– Jag har en stark mor, men också en stark far. Min upplevelse av skoltiden blev viktig. Hur killar i regel uttalar sig mera. Märkliga saker, kände jag. Det fanns roller från första stund, och det drabbade de mjuka killarna också. De straffades hårt av könsrollssystemen. Och det här var något jag såg.

Till detta har Sonja Schwarzenberger ett exempel som hon kallar "jättekonstigt":

– Jag började lägga märke till hur man skulle gå för att vara attraktiv, som tjej.

Hon visar. Går en sväng över redaktionsgolvet, fötterna inåtvända, gången lite knyckig, och så huvudet lite ner.

– Jag var väl tolv år kanske. Jag var fel på alla sätt man kan vara fel, men hade goda vänner tack och lov. Att inte ha pengar till rätt kläder eller inte kunskapen om vilka kläder som i så fall ska inköpas, det är ju smärtsamt som fan, när man är liten.

Sedan hände det saker, i mötet med tjejer som tänkte, kämpande, gav riktig vänskap och ville mycket. Upptäckten av en ny måttstock för självförtroende, en annan värdeskala.

– Och så började vi läsa Bang.

Sonja Schwarzenberger har aldrig träffat sina företrädare, som avgick efter offentligt bråk med tidningens styrelse tidigare i år. Hon har inte varit inblandad och har inga åsikter om det heller, som hon sammanfattar det.

Utifrån såg det möjligen ut som en mindre strid om hur tidskriftens knappa resurser skulle användas – som i sin tur blev en utlösande faktor för ett större bråk, där fler underliggande meningsskiljaktigheter kom i dagen. Karin Eder-Ekman och Malena Rydell valde att sluta.

Därefter stod redaktionen tom i princip hela våren.

Det riktigt radikala hade förstås varit att sedan rekrytera en man till en av redaktörstjänsterna.

Men hade det varit möjligt?

– Det tror jag inte. Män har så många privilegier ändå. Det är kvinnor som drabbas av att väljas bort, nedvärderas och osynliggöras. Men samtidigt: kön är ju också något konstruerat. En transkille skulle förmodligen kunna få posten. Och vi väljer inte bort manliga skribenter i Bang. Feminismen omfattar alla människor, bortom kön.

F-ordet har fått mycket stryk – tillfångataget som det är av alla läger från vänster till höger.

Det bekymrar inte Sonja Schwarzenberger:

– Om man ett: konstaterar att lika rättigheter ska gälla för alla och två: konstaterar att kvinnor konsekvent berövas dem och vill förändra det – då är man feminist. Och inte bara rika, vita kvinnor då. Jag vill hävda med bestämdhet att detta är den enda rimliga definitionen. Det behövs ingen oklarhet om det.

Det talades länge om att feminismen hade drabbats av en backlash efter dokumentären "Könskriget" och mediehanteringen av Feministiskt initiativ. Stämmer det?

– Det skulle jag absolut säga. Även internationellt. Tyvärr verkar påståenden som "det räcker nu" vara vanliga. Som att kampen för kvinnors rättigheter är förhandlingsbar.

Hur ska Bang vara?

– En plats där vi för den feministiska debatten framåt. En tidskrift fylld av klokskap och humor och intressanta texter som kan inspirera läsaren. Och föra samhället framåt.

Vad vill du politisera?

– Många saker: Att innefatta kampen mot rasism, klass och könsförtryck på nya områden, sex, vilken plats man får ta i det offentliga utrymmet om man inte är man, vårt globala engagemang. Allt som är "fult" för att det har smittats av kvinnor. Virkning, litteratur skriven av kvinnor, till och med fredsrörelsen i någon mån.

Vad är det mest feminina du gör?

– Om vi nu ska svänga oss med såna termer så... Jag känner in. Vad är behovet hos de här människorna? Har vi behaglig stämning här? Det är en fin egenskap ibland. Ibland blir jag helt galen på att jag har så svårt att skita i det.

Och det mest maskulina?

– Jag bröt jävligt mycket arm förr, och kollar sport, typ häcklöparkvalen i OS. Och så är jag en person som talar. Loud and clear. Fan. Det är klart att det är det! Finns det något mer manligt privilegium?