Två timmars mörbultning

Jason Pierce har forcerat gränslinjer förr. För tio år sedan förde han in gospel och R&B i bandets bländvita trancerock, och skapade en besynnerlig men kompromisslös blandgenre. Med nytillskott från senaste albumet har Spiritualized idag en repoertoar där det suggestivt hypnotiska ingår ett nytt förbund med traditionella sånger. Det gamla är nästan förgånget; se, något nytt har kommit.

En del sångtexter är beckmörka, men utan mörkret finns det ingen mening att söka ljuset. Inledande "Amazing Grace" och "You Lie You Cheat" sjungs båda till ljudet av vitt flimrande oväsen; Pierce låter som om han sitter i en plåtburk på konservfabriken medan maskinerna går på högvarv. Detta är stroboskopmusik, med massor av neurotiska brytpunkter. När bandet så gör "Shine a Light" sker det i en kontrasterande och oväntat ren version: ljuset flödar fritt, orgeln brusar, sången från de båda gospelsångerskorna söker sig uppåt, steelgitarristen spelar med varm återklang - som om låten blivit en kommentar till "Eclipse", från Pink Floyds förmörkade sida på månen. Men Jason Pierce har tagit steget över till den andra sidan.

Innan han som final drar fram Spaceman 3:s "Take Me to the Other Side" - som slutar i en tinnitusromantisk orgasm - visar han upp sitt nya, bredare spektrum i en show där den harmoniska "Sweet Talk" har en lika självklar plats som den respiratorsugande "Death Take Your Fiddle" och den obarmhärtigt garageslamriga "She Kissed Me (It Felt Like a Hit)".

Och ja, en hit var det. Två timmar av emotionell mörbultning från scenen.