Fem gånger Gud – bländande och briljant

Fem gånger Gud

Av: Jonas Hassen Khemiri

Regi: Sara Giese

Scenografi och kostym: Anna Dolata

Medverkande: Sarah Broberg, Hamadi Khemiri, David Lenneman, Jakob Stefansson, Gloria Tapia

Regionteatern Blekinge Kronoberg

Inkonst, Malmö 14.11

En misslyckad dramalärare låter fyra gymnasieungdomar göra sin version av Strindbergs Drömspel, genom att gestalta sina egna drömmar. Det låter kanske inte så spännande, men Jonas Hassen Khemiri andra pjäs är ett briljant stycke dramatik.

Med stor omsorg och mycket kärlek leker han med fiktionens alla lager i en föreställning som på en nivå är rak och enkel, men på en annan ytterligt komplex. Karaktärernas olika perspektiv avlöser varandra och en metavärld uppstår där det inte finns några tydliga gränser mellan fantasi och verklighet.

Berättartekniken är bländande. Lite i förbifarten kastar Khemiri in lysande sidoberättelser, som den om hur en oskyldig historia om några Harlemnegrer kan leda till skilsmässa och karriärkrasch, och drömmarna som gestaltas är både komiska och gripande.

Gloria Tapias Blanca iscensätter en underbar skapelseberättelse för att idyllisera den funktionshindrade syster som nu är död och som hon skämdes för när hon var i livet. Karaktärerna visar upp sin konstruktion – att de spelar roller som de både skapat själva och blivit tilldelade – och vad de vill uppnå med sina berättelser. Som att få makt. Skyla över ens smärtpunter. Eller bli älskade.

Sarah Gieses personregi är mycket bra – men jag skulle vilja se mer av textens lek med fiktionslager också i det visuella uttrycket. Man bjuder på ett par underbara scener med Sarah Broberg som MC Hammer, men för övrigt ser föreställningen mycket mer realistisk ut än vad den är.

Kanske beror det på att ”Fem gånger Gud” är en turnéföreställning. Av den anledningen hoppas jag Jonas Hassen Khemiris tredje pjäs får premiär på en scen som har resurser att gå ännu djupare in i hans universum.