Mina soffor, ditt dansgolv

– Det är lite som tomrummet efter en väldigt intensiv relation. Vad gör man efter att folk har stagediveat redan före midnatt?

30-åriga Maria Gerhardt, mer känd under sitt litterära dj-alias, förklarar läget på huvudstadens klubbscen. Under sex år har hon varit ett av de vanligaste namnen på färgglada klubbflyers, bland annat som en del av partygänget Yohad, som resident dj på Vega och Dunkel. Hon beskriver en period med intensiv, hård musik och en trend mot små privatfester.

– Det har blivit mindre seriöst på ett bra sätt. Vissa kanske tycker att det är irriterande att vilken unge som helst kan spela mp3:or. Men jag tycker att det är bra att allt har skakats om lite. Klubbscenen har blivit mer anarkistisk och mer unisex.

Nu, säger hon, andas folk ut, de vill höra melodier igen och uppskattar dj-set som börjar mjukt. Själv vill hon skapa hemmafeststämning på sitt eget ställe, baren Jolene, som ligger i slaktområdet Kødbyen på Vesterbro.

– Köpenhamn är en liten stad och många olika slags människor kommer till baren. Indiekids, gamla rejvare, 40-plussare ... Jag försöker skapa en mix av allt från 60-talsswing till elektronisk disko. Det är gratis, vi öppnar tidigt och möblerna är så slitna så att man kan stå i dem och dansa.

När hon började spela skivor ute för ungefär fem år sedan ville hon sätta ihop alla kvällens låt­texter till en sammanhållen berättelse. Hon tog sitt alias efter ikonen Djuna Barnes, en modernistisk författare som hon beskriver som en hårdare och mörkare version av Virginia Woolf.

– Hennes mästerverk heter ”Nightwood”. Hon är nattens drottning som kan blanda det låga och det upphöjda, det tunga och det lätta. Jag gillar den mixen, säger Maria Gerhardt.

Nu har hon gett upp tanken på att kunna göra hela kvällen till en historia, men gillar fortfarande att låta texterna få en ny mening.

– För mig handlar att dj:a främst om att kunna sätta samman andra människors låtar. Jag älskar låtar.

Djuna Barnes har börjat trappa ner sitt skivspelande – från fem gånger i veckan till två tre. Hon skriver krönikor och intervjuer i tidningarna Information, Soundvenue och Cover, jobbar som musikkonsulent till filmer och modevisningar och skriver på en bok – om besvärliga kvinnor.

– Innan jag började spela var jag alltid den tysta tjejen i hörnet som stod och tittade på. Sen bestämde jag mig för att utsätta mig för nattlivet, att ge mig in bland de coola men ibland korkade människorna på dansgolvet. Men jag håller på att bli gammal, man! Nu vill jag ha mer tid att tänka.