Pernilla Ståhl: Skarp prosa om krigets offer

Sedan oktober 2006 lever den italienske journalisten och författaren Roberto Saviano gömd och omgiven av säkerhetsvakter.

Efter publiceringen av ”Gomorra”, en ursinnig skildring av den organiserade kriminaliteten i Neapelområdet, hotas han till livet av den neapolitanska maffian. Savianos illusionslösa djupdykning i Camorrans värld har nu också blivit film.

Regissören Matteo Garrones sevärda dramadokumentär ”Gomorra” har premiär i Sverige i januari.

Utöver den uppmärksammade debuten har Roberto Saviano också skrivit ”Il contrario della morte”, som gavs ut förra året av den italienska dagstidningen Corriere della Sera i bokserien ”I corti di carta”. Lagom till Savianos Sverigebesök ger Brombergs ut boken, skyndsamt och skickligt översatt av Barbro Andersson, med den svenska titeln ”Kärleken är dödens motsats”.

Liksom i ”Gomorra” använder sig Saviano av ett slags litterärt reportage för att skildra våldet, desperationen och laglösheten i sina hemtrakter. Han är en driven stilist, och använder sig av en knapp och skarp prosa. Saviano ses också, bland annat av det italienska litteraturkollektivet Wu Ming, som en representant för en ny strömning i italiensk litteratur.

I ”Kärleken är dödens motsats” möter Roberto Saviano Maria, en sjuttonårig änka i södra Italien. Hon går, liksom många and-ra kvinnor i trakten, klädd i svart. Maria har mist sin fästman Enzo i det som i folkmun kallas för ”det senaste kriget”. Enzo hade tagit värvning i armén, och uppdraget i Afghanistan skulle bekosta bröllopet och utgöra en grundplåt till deras gemensamma liv. Men det blir inget bröllop för Maria, barnbruden. Enzo dör i ett sprängattentat i Kabul.

En majoritet av de italienska soldaterna som går ut i krig eller i fredsbevarande insatser kommer, skriver Saviano, från Syditalien. ”För småpojkarna i mina hemtrakter finns det mellan det senaste kriget som de känner till och det som de får lära sig om i skolan lager på lager av andra krig. Det mest avlägsna man minns ... det är kriget i Libanon 1982 där den italienska kontingenten Italcon deltog.”

Alla Marias manliga släktingar har tagit värvning eller försökt att göra det. Hennes hemort är full av unga krigsveteraner, soldater från de olika krig som utkämpas hemma och långt borta.

”Savianos skildringar av södra Italien är en ögonöppnare för oss norditalienare”, läser jag på en av Italiens många litteraturbloggar.

En italiensk litteraturkritiker menar att Saviano genom Marias öde skrivit ett av de bästa reportagen om Afghanistan, och det ligger något i den reflektionen. Den blott 59 sidor långa ”Kärleken är dödens motsats” rymmer i all sin lågmäldhet flera lager.

PERNILLA STÅHL

frilansskribent