Fröken Duktigs väg in i väggen

– Jag skulle säga att det handlar om en folksjukdom, säger manusförfattaren och skådespelaren Moa Skimutis.

Fröken Duktig är vår tids mara. Kravet på att prestera både privat och i arbetslivet rider människor så till den grad att Moa Skimutis på Teater Fortuna menar att det uppstått en ny typ av folksjukdom.

Nu har hon skrivit en pjäs om den närmast patologiska prestationsångest som många lider av. I morgon, torsdag, har den premiär på Inkonst i Malmö.

– Det här är ett så jävla viktigt ämne. Man kan aldrig, aldrig tala för mycket om det. Sverige är ett så högpresterande land. Men samtidigt finns det en skam kring det här problemet. Det är inget man droppar vid kaffefikat, att man är deprimerad. Vi är väldigt stängda på det sättet, säger Moa Skimutis.

Pjäsen heter ”Vandrarinnans Blues” och förutom att debutera som manusförfattare spelar Moa Skimutis alla rollerna själv, ackompanjerad av livemusik skriven av Miranda Gjerstad.

I en och samma person samsas Fröken Duktig, Vandrarinnan och Ninjan. Med masker skapade av regissören Barbara Lörincz växlar Moa Skimutis mellan karaktärerna.

Moa Skimutis spelar upp en av scenerna där Fröken Duktig gråtande kommer hem från företagets julfest.

– Jag vet inte varför, han har ju gett mig uppskattning, säger hon förtvivlat om sin reaktion på de närmanden hon tvingats utstå.

– Vi tror på dig, vi har satsat på dig! Du är vårt kort, vårt ess, ekar chefens röst.

Fröken Duktig samlar mod och drar sin lans – en teleskoppekpinne – och höjer den i en tragisk gest.

– Ja, jag ska visa att ni satsat rätt. Jag ska inte svika.

Sedan bryter hon ihop.

– Hon går in i den så kallade väggen. Hennes psykiska gestalt krackelerar, säger Moa Skimutis.

Men med hjälp av de andra sidorna av sig själv, Ninjan och Vandrarinnan, kan hon parera den nedåtgående spiralen.

Moa Skimutis menar att Fröken Duktig är en konsekvens av osunda strukturer i samhället. Det är inte Fröken Duktig som ska bekämpas, utan de tendenser som frammanar henne.

Men strukturer är svåra att ge sig på. Och till en början kanske det räcker med att helt enkelt försöka släppa på kraven.

– Man behöver inte göra allt så bra hela tiden.

Hur har du hanterat det i arbetet med den här pjäsen?

– Fröken Duktig kommer alltid finnas inom mig och inom många andra. Men man får inte låta henne ta för stor plats.

Efter föreställningarna kommer det att finnas möjlighet att prata om ämnet tillsammans med experter på arbetsrätt, genus och folkhälsa.

– Teater ska inte pådyvla någon något. Men vi hoppas att vi ska kunna väcka en tanke och spegla något som är jobbigt att se, något som berör, säger Moa Skimutis.