Med gubbröra i huvudet

Under hela sitt liv har Kalle Lind samlat på obskyra gubbfakta, mer eller mindre sanna absurditeter om offentliga personligheter i det förgångna. I april debuterar han med humorboken ”Människor det varit synd om”.

Humorfiguren Kalle Linds fäbless för gubbar är, enligt honom själv, närmast pervers.

– Jag har ett skämt om det där: ”Min psykolog säger att jag söker en farfarsgestalt.” Jag tittade väldigt mycket på tv som barn. Det var ju bara gubbar på tv – Hagge Geigert och Lasse Holmqvist. Jag började engagera mig i gubbarna och samla på populärkulturell trivia. Jag har minne för namn, så det har satt sig.

Genom memoarböcker, sin tidskriftssamling, mikrofilm på biblioteket och ur minnet bedriver han sin egen speciella studie över det tragikomiska.

– Jag är lite av en forskarsjäl som sitter och funderar: Var det inte så att Cyndee Peters blev bortauktionerad på 80-talet i tv? Och att gubben som ropade in henne inte hade några pengar?

Kalle Lind är 33 men ”cirka 90 i själen”. Lite fast i det dåtida.

– Jag kan fascineras av 50,- 60,- 70- och 80-tal av den anledningen att det går att åtminstone skenbart ringa in de tiderna. När historier har några år på nacken men ändå handlar om människor som man kan identifiera sig med tycker jag att det blir roligast.

Det är en 70-talists cynism uppblandat med ärlig empati som kommer att prägla hans skönlitterära debut, ”Människor det varit synd om”.

– Det är aldrig roligt om det inte är tragiskt – och tvärtom. Boken ska främst locka till skratt men där finns stora svarta skikt i.

Humorboken tar upp svenska nöjescelebriteter från de senaste decennierna, men det finns även utrymme för bibliska figurer, romare och ingenjör Andrée. Ett kapitel handlar om när Thorbjörn Fälldin fick hemorrojder (”Det är journalistiskt belagt”), ett annat om när Louis Armstrong blev uppringd av Disney med en förfrågan om att vara med i ”Djungelboken” med uppenbart rasistiska kopplingar till en apa.

– Då får man föreställa sig att någon ringer och säger ”Hello Satchmo, vill du vara dig själv i form av en apa?”.

Lena Nyman föräras också ett kapitel, trots att hon inte är gubbe.

– Henne är det synd om för att när hon gjorde Nyfiken-filmerna fanns det en gubbrecensent som recenserade hennes kropp och hävdade att hennes röv var ¿ ointelligent.

Kalle Lind säger att han vill spegla samtiden i en historikers perspektiv. Vad lär vi oss då av detta?

– De som är heta idag kan ju ta det i beaktande att de kanske inte kommer att vara så heta i morgon. Och en massa saker har blivit bättre. Ingen skulle ringa Puff Daddy idag och fråga om han ville spela apa. Ingen skulle recensera en naken 21-åring med att hon har en ointelligent stjärt. Inget var bättre förr, det är en tes jag driver konstant.