Två månader räcker inte

Men hans historia säger en del om hur lite samhället kräver av pappor. Peter Danielsson ska nämligen inte ta halva tiden. Han ska ta två månader, det absolut minsta man kan ta utan att förlora dagar i Försäkringskassans generösa tilldelning. Han bör knappast hjältehyllas för det.

Jag har en kompis som sa ”jag tar hälften”, och då genast fick klara besked av chefen: tråkigare uppgifter, färre resor och inga gruppkramar med grabbarna i bastun på nästa konferenshelg.

Det visade sig, då min vän häpet undersökte företagskulturen, att det rätta på detta välkända företag var att ta cirka fyra månader, och alltid i anslutning till sommaren. Alltså inte mycket mer än minsta möjliga, men ändå tillräckligt för att arbetsgivaren ska kunna upprätthålla bilden av Ansvarstagande Företag och pappan bilden av en Bra Kille.

Min vän stod fast vid sitt beslut. Nästa pappa på firman utsätts kanske för lite mindre olaga diskriminering än vad min vän gjorde, och symbolhandlingar som hans ska inte underskattas. I Storbritannien får pappor till nyfödda tre dagar ledigt (att jämföra med tio här). Tony Blair fick sitt femte barn under sin tid som premiärminister, och därmed en fantastisk möjlighet att skicka en kraftfull politisk signal genom att ta sina tre dagar.

Han sumpade den. Och eftersom det är ovanligt att ledande politiker blir föräldrar kommer chansen kanske inte igen i första taget.

Det borde Peter Danielsson tänka på när William får ett syskon. Jag tror Helsingborgs invånare är kloka nog att be sin främsta politiska företrädare att leda genom exempel nästa gång.

Andreas Ekström

medarbetare på kulturredaktionen