Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet

Region Skånes nuvarande kulturpolitiska program heter ”Växa med kultur”. Det låter mer som ett barnprogram. Nu har kulturnämndens ordförande, kristdemokraten Rolf Tufvesson, och kulturchef Chris Marschall antagit ett nytt förslag, som kallas: ”Öppna landskap – Konst och kultur i Skåne”. Det låter i sin tur som Ulf Lundell. Lite sömnigt österlenskt.

Regional kulturpolitik kan ibland likna en bouppteckning. Kulturarvet ska förvaltas. Minnet bevaras. Vår plats på jorden begrundas, med hjälp av naturlyriska betraktelser och landskapstablåer.

Den nya programförklaringen har mycket riktigt fått en lyrisk inramning av Jacques Werup och Hjalmar Gullberg. En ren formsak. Innehållet är i stora stycken betydligt mer urbant och uppdaterat. Det handlar om den virtuella världens nya plattformar, om den understödda konstens oberoende, och framförallt om gränstillvaron i Öresundsregionen.

Till exempel utlovas att gränshinder på arbetsmarknaden för kulturarbetare i Öresundsregionen skall undanröjas. En fråga om skatter och socialförsäkringar, kan tyckas, men inte desto mindre politisk med tanke på att reglerna är utformade centralt, i en region med helt andra förutsättningar, och en helt annan utsikt.

Norröver har jag förstått att Öresundsregionen som begrepp ibland uppfattas som lite floskelartat. Ett nytt affischnamn på en gammal känsla av lokal egenart. Här nere, inte minst för alla de läsare av den här kultursidan som varje morgon trängs bland de andra pendlarna till Köpenhamn, är Öresundsregionen i allra högsta grad en realitet. En platsspecifik realitet, med egna kulturpolitiska förutsättningar långt bortom förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita.

Det finns andra löften i Region Skånes nya program som kan vara bra att känna till, både för konstutövare och kulturkonsumenter. En fond ska upprättas till stöd för innovativ verksamhet, och den understödda konstens rätt att provocera rådande normer upprepas som en besvärjelse.

På det hela taget har konstnärlig frihet företräde framför instrumentalisering av kulturen, i termer av samhällsnytta och uppbygglighet.

Det låter ju enastående, och kan som sagt vara bra att känna till för framtiden. Det kontroversiella teaterprojektet Institutet, som systematiskt provocerat rådande normer och gått på tvärs med det mesta på kort tid, kan i teorin vädra morgonluft; för ett par veckor sedan beslutade Malmös kulturnämnd att de ska få lämna sina lokaler på Norra Vallgatan.

Formuleringarna ska kanske tas med en nypa salt, och bör naturligtvis också vägas mot siffrorna. 400 miljoner hade kulturnämnden att röra sig med det här året, och det säger egentligen ingenting. Det är mycket pengar, men det är det alltid. Regionens samlade budget uppgick samma period till 27 miljarder. Däremot talar det sitt tydliga språk att bidragen till verksamheter utanför de etablerade ramarna uppgår till 3 procent av kulturnämndens budget.

Det kan verka oproportionerligt, särskilt med tanke på hur stor uppmärksamhet dessa tre procent får i Region Skånes nya program. För att sätta upp ”Jesus Christ Superstar” på en institutionsscen med en rockstjärna i titelrollen behövs inga formulerade kulturpolitiska målsättningar.

NIKLAS QVARNSTRÖM

författare