Det handlar om ett ideologiskt stöd, förklarar ”vänsteraktivisten” Julia efter en utflykt till Herrgården (Sydsvenskan 19.12).
Ideologisk kolonialism skulle man också kunna säga. Som 1800-talsmissionärer reser de unga revolutionärerna ut till djungeln för att ge infödingarna Ordet och Tron.
Det är inte första gången. Inte i världshistorien, inte i Malmö. Det slutar så gott som alltid illa. Inte för missionärerna, men väl för deras tilltänkta församlingar.
Själv minns jag de så kallade skolupploppen i Malmö våren 1993. Besjälade vänsteraktivister hade, uppgav tidningarna, agiterat bland annat på Rosengårdsskolan. De tonåriga demonstranterna hamnade i polispiketen. Huvudagitatorn, anställd av trotskistiska Elevkampanjen, hamnade i Aktuelltstudion.
Så brukar det gå.
”Förorten brinner”. Vilken dröm för varje romantisk medelklassrevolutionär. Det räcker med en gnista för att tända en präriebrand, har det ju sagts. Och vilken dröm för alla rasister och islamofober. Det räcker med en fyrverkeripjäs utanför en källarmoské för att skapa en varm främlingsfientlig gemenskap i insändarland.
Sverigedemokrater och ”vänsteraktivister” gör strålande business. Fakturan skickas till Rosengårdsborna.
PER SVENSSON
medarbetare på kulturredaktionen
% är glada
% är likgiltiga