”Dagen V” heter serien där mannen med de korta shortsen faller offer för unga fulla tjejer som inte kan tygla sina lustar.
– Den var jag riktigt arg när jag gjorde. Det är den allvarligaste serien jag har gjort.
Allvaret är annars underordnat humorn.
– Jag är ju en del av en generation som har svårt att vara innerlig, det kanske är därför. Och att serier är så rättframt, man jobbar ju inte direkt med undertext.
Nanna Johanssons humor springer ur hennes ilska och är brutal, en rå skrevspark mot den manliga makten och allt annat som hon finner ruttet i vår tillvaro.
– Jag blir väldigt frustrerad när människor är likgiltiga och vägrar se att deras livsstil påverkar andra negativt. Som köttätare. Eller män som tar plats på kvinnors bekostnad.
Överallt i hennes serier och bilder dyker de störiga männen upp. Som han som tror att ”det räcker med att jag bara stoppar in min snopp i nån för att magi ska uppstå”. Eller gorillan till antifeminist som vrålar ”Amen säg nån sport då som tjejer är bättre på!”
Eller charterkillen-stereotypen som ”kallar sin flickvän för regeringen och tycker att det är fyndigt”.
– Jag blir extremt provocerad av män som tycker att de är sköna, som glider runt och ”sprider lite softness”. Och som inte tar in andras känslor i beräkningen.
Hon fortsätter:
– De är väldigt självgoda, de flesta jag tecknar.
De lika störigt ”duktiga” kvinnorna blir också häcklade.
– Nu håller jag på med en serie om ”den bästa kvinnan”. Hon är hel och ren och måttlig och vacker men inte på något trashigt eller desperat sätt. Lite kysk men inte överdrivet. Det är så oerhört tröttsamt.
Nanna Johansson är 22, går andra året på Serieskolan i Malmö. Arg. Feminist.
Men värjer sig bestämt från alla etiketter och fack.
– Jag börjar tröttna på att vara den unga arga tjejen. Jag är ju arg. Men man gör sig väldigt ofarlig och kan lätt avfärdas som ”ung och arg”. Eller ”tjejserietecknare”. Det är väldigt lätt att reduceras till det.
Som hennes egentecknade karaktär Kiwi Ugg, den unga arga krönikören som har gjort sig en karriär på att vara just ung och arg, och som proklamerar: ”Jag bajsar i era jävla munnar”.
I februari debuterar Nanna Johansson med boken ”Fulheten”, som rymmer opublicerat material men också mycket från hennes två år gamla sajt fulheten.com.
Nyligen har hon tecknat en följetong serier med rubriken ”Saker som saknas inom populärkulturen”. Det är saker som handikappade hipsters, folkkära flator och realistisk vårdpersonal. Att tevetanter – tänk rynkiga, småfeta och halvgaggiga – ska få bre ut sig i rutan och att kvinnliga slackers, som spyr och rapar och luktar illa, kan få finnas till och älskas för att de är som de är.
Som Nanna Johansson säger, med illa dold ilska:
– Man får ju vara med om man blir lika duktig, men det handlar ju också om att få vara lika dålig.
... sitt sätt att teckna: ”Tydligt och fulsnyggt, cleant samtidigt som det är
skevt.”
... vad hon själv tycker är kul: ”Jag kollar mycket på tv-serier. Som Arrested
Development, om en familj som är dysfunktionell – på det skojiga sättet”.
... ”Fulheten”, namnet på hennes sajt och även på debutboken som kommer i
februari: ”Jag valde namnet av flera anledningar. Bland annat ser jag fulhet
som att vägra passa in i normer och att vrida och vända på verkligheten. Att
inte vara pleasing eller ofarlig. Fulheten vill inte rätta sig efter rådande
ideal, vare sig det handlar om skönhet eller beteende. Sedan brukar det ju i
icke-feministiska debatter om feminism ibland hävdas att feminister är fula
(och därför bittra och avundsjuka). Därför tyckte jag att det var roligt att
använda det.”
100% är glada
0% är likgiltiga