Wåll-and-ör – den äkta Wallander

I april kom i vart fall inspelningen igång, i Ystad med omnejd. Och tidigare i december visades de tre (första?) tv-filmerna på BBC 1. Kritiken var god i Storbritannien och visst har man lyckats över förväntan.

Kenneth Branaghs gestaltning ligger nära Henning Mankell-böckernas bild av den melankoliske, grubblande och av ensamhet tyngde Ystadskommissarien. Han är besatt av sitt jobb, aningen tafatt och ständigt plågad av otillräcklighet. Dricker sig till sömns, när han väl sover. Den brittiske Wallander befinner sig med andra ord på nästan samma våglängd som Rolf Lassgårds överviktige operaälskare.

Krister Henrikssons Wallanderkaraktär, som vi sett mest på senare år, är förvisso inte hämtad ur böckerna utan klippt ur fristående manus och befinner sig på en annan planet; på ljusårs avstånd och för grund för att förmedla mer än själva intrigen, som oftast inte heller den fyller kostymen.

Men man ska inte glömma att den svenska serien – som nystartar på bio den 9 januari med ”Hämnden” i regi av svenskfranska Charlotte Brändström, den första filmen av tretton – har en budget på runt 15 miljoner per film. Att jämföra med BBC:s 80 miljoner för tre filmer.

Därför, om inget annat, kan man se fram emot de välgjorda ”Sidetrack” (”Villospår”), ”Firewall” (”Brandvägg”) och ”One Step Behind” (”Steget efter”) som släpps på dvd i mars–april och kommer att visas på TV4 senare nästa år.

Men det är inte bara det att Kenneth Branagh är så mycket bättre, så mycket starkare i utspelet – han spelar Wallander med pondus i all sin litenhet, sammanbiten, röd- och tårögd, engagerad och hängiven sitt jobb till sista ansträngningen – det är också en fråga om att utnyttja miljöerna. Wallander heter förvisso ”Wåll-and-ör” och han pratar engelska, men i övrigt är det svenskheten man vill fånga. Exotiskt om man så vill, eller bara annorlunda – men ändå så likt.

Som skåning känner man igen Hammars backar, Hagestads naturreservat, badhuset i Ystad, Kåseberga, Bellinga slott och så vidare, men aldrig har dessa platser varit så vackra, nästan idylliska – i bjärt kontrast till de hemskheter som drabbar oskuldsfulla Ystad och är en del av det mörker som dragit in över landet de senaste 25 åren i form av våld och sociala nedskärningar.

I ett appendix, ”Who is Wallander?” blir inte bara britterna turistguidade av Ewa-Gun Westford, informationsansvarig på polisen i södra Skåne. Den timslånga dokumentären har också den intressanta ambitionen att försöka sätta fingret på de nationaldrag ur vilka Wallander stammar.

Här kan man säga att BBC lyckas bättre än Fox News gjorde när de skulle skildra Malmö och Rosengård för några år sedan.