Fursten

Efter drygt sex år som chef för Dramaten i Stockholm slutar Staffan Valdemar Holm vid årsskiftet. Hur överlever man ett sådant jobb, ofta ansett som det svåraste i det svenska kulturlivet?

Vad är kärnan i gott ledarskap?

– Att man tycker att det är helt naturligt att man bestämmer.

Vilka speciella förutsättningar gäller för teaterledarskap?

– Det viktigaste är närvaro. Vi producerar ju närvaro. Allt är öga mot öga. Vi har otroligt många frågor som inte kan delegeras. Det är mänskligt material som vi arbetar med.

Och på Dramaten, jämfört med ditt gamla jobb som chef för teatern i Malmö?

– Malmö var på sitt sätt roligare, eftersom det var mindre. Det var lättare att ha en spetsig profil. Dramaten har sju scener. Jag kan inte låta min smak dominera.

Hur ser du på tiden i Malmö ur ett ledarperspektiv?

– Det uppdrag jag fick var ”sätt denna teater på kartan nationellt och gärna internationellt”. Den operationen lyckades. Däremot var det ett jävla liv i stan. Någon skrev: ”Hur mycket iskallt tyskt repertoarstål ska publiken stå ut med?” Det var rätt tufft. Men jag har ännu inte gett upp tanken att bli profet i Malmö. Jag vet bara inte hur det ska gå till.

Ge ett exempel på ett orimligt krav som ställts på dig som chef.

– Det är många som har ett önskemål om bekräftelse. Det kan man inte tillfredsställa ens om man arbetar alla veckans dagar. Förra året hade vi nästan 800 personer som fick lön av oss, varav 110 skådespelare, varav 41 fast anställda. Tony Blair sa ”efter sex år börjar de hata dig”. Det hoppas jag kunna undvika.

Vilken är din största tillgång som ledare?

– En är att jag brinner för den här konstformen. Sedan tror jag att jag har varit rätt bra på att samtala. Jag är sämre på att vara den där alltomfamnande fadersfiguren.

Vilket är ditt största enskilda misstag?

– På något sätt hade det varit lättare och roligare om man hade kunnat peka ut ett sådant där kardinalmisstag. Oftast är det små små glidningar som för en fram till de katastrofer som eventuellt inträffar. Det finns absolut tillfällen då jag borde hållit huvudet mer kallt.

Som när?

– Jag har suttit i styrelsen för Europeiska teaterunionen. Organisationen gick mer och mer åt helvete. Jag hade bestämt mig för att det får bära eller brista, annars lämnar Dramaten. Det var en helt korrupt jävla sörja. Jag hade tänkt vara instrumentell och iskall på det stora mötet som väntade. Men då fick jag en ... nästan utomkroppslig upplevelse: Efter fem minuter ser jag mig själv stå upp och skrika ”you’re a fucking liar!” till presidenten. Så gick det till när Dramaten lämnade detta sällskap. Haha.

Har du läst någon managementlitteratur som du har haft nytta av?

– Ja. Machiavelli. Det är det enda man behöver.