Israel leker med elden

Den israeliska regeringens vägran att förhandla med Hamas är en del av en återkommande strategi att undvika förhandlingar med palestinska representanter. Istället vill man tvinga dem till en villkorslös kapitulation och ensidigt kunna diktera villkoren.

Det finns uppenbarligen hos det israeliska ledarskiktet en föreställning om att man känner araberna, mycket bättre än vi naiva européer, och att det är nödvändigt att åsamka dem ett totalt nederlag för att krossa motståndet. Det är emellertid en farlig strategi och det är inte alls säkert att ett folk blir mer fogligt bara för att man stänger in det i världens mest tättbefolkade område och bombar det.

Israel vill alltså reducera Hamas till en obetydlig aktör, liksom man gjorde med Fatah under Yassir Arafats sista tid i livet, för att sedan kuva hans efterträdare Mahmud Abbas samtidigt som den israeliska expansionen på Västbanken fortsatte. Resultatet då var att Fatah försvagades och att Hamas stärktes.

Hamas och Israel ger varandra skulden för att vapenvilan inte förnyades när den gick ut i december. Israel kräver att Hamas upphör med sin raketbeskjutning, som återupptogs efter att en israelisk trupp hade gått in i Gazaremsan och dödat fyra Hamasmän i början på november. Hamas kräver att Israel avvecklar blockaden av Gazaremsan, vilket ingick i uppgörelsen om vapenvilan i somras men aldrig skedde.

Det är osannolikt att Fatah skulle få folkligt stöd om man ingår ett avtal över Hamas huvud och åtar sig uppdraget att övervaka en vapenvila med Israel.

Man kan sedan 2006 tala om en de facto allians mellan USA, Israel, Egypten, Jordanien och Saudiarabien mot Hamas, Hizbollah, Iran och Syrien. Saudiarabien, vars wahhabitiska statsideologi betraktar shiitisk islam som kättersk men som har en stor shiitisk minoritet koncentrerad i de oljerika områdena runt Persiska viken, fruktar ökat shiitiskt inflytande i regionen, i synnerhet om en shiitisk regim tar över i Irak. Egypten fruktar att ett starkt Hamas stärker dess egyptiska moderorganisation det Muslimska brödraskapet, för närvarande den enda oppositionella rörelse som regimen inte lyckats krossa.

Båda dessa block har emellertid en gemensam och, vill jag påstå, ännu farligare fiende, nämligen al-Qaida och därmed förknippade jihadistiska grupper. Dessa grupper anklagar Hamas för att vara nationalistiskt (det vill säga de kämpar för en självständig palestinsk stat i stället för ett panislamiskt kalifat), kompromissvilligt (man har ingått vapenvila med Israel och till och med antytt att man kan ställa sig bakom Saudiarabiens fredsplan från 2002 enligt vilken arabstaterna skulle erkänna staten Israel mot att Israel avvecklar bosättningarna och drar sig tillbaka inom 1967 års gränser) och demokratiskt (det vill säga man ställer upp i allmänna val vilket enligt denna jihadistiska ideologi innebär att sätta människor över Gud).

De senaste två åren har flera små jihadistiska grupper framträtt i Gazaremsan (och i mindre mån på Västbanken), med namn som Jaysh al-Quds al-islami (Jerusalems islamiska armé), Qai`da al-Jihad – Wilaya al-Filastin (Jihads al-Qaida – den palestinska provinsen), Suyut al-Haqq (Sanningens svärd) och Jaysh al-Islam (Islams armé). Det var den senare som kidnappade BBC:s korrespondent i Gazaremsan Alan Johnston i början på förra året.

Dessa grupper har lyckats värva medlemmar i den till Hamas kopplade Izz al-din al-Qassambrigaderna, vilka är kritiska till vad de anser vara Hamasledarnas kohandel med israeliska representanter.

Kommer Israel att lyckas försvaga Hamas på samma sätt som man gjorde med Fatah 2006? Eller kommer Hamas, trots – eller tack vare – förödelsen efter bombningarna av Gazaremsan, gå ytterligare stärkt ur kriget, liksom Hizbollah gjorde efter sitt krig mot Israel 2006?

Jag menar att det senare scenariot är både det mest sannolika och faktiskt det minst farliga. Om Israel tvingas förhandla fram en vapenvila med Hamas kommer Hamas att gå stärkt ur konflikten och hävda att man har besegrat Israels militära apparat.

Men om Hamas utmanövreras till att bli en obetydlig aktör riskerar Gazaremsan, och kanske även Västbanken, att bli ett nytt slagfält för jihadistiska grupper, liksom Irak blev efter USA:s invasion.