Konst, bara konstigt eller rent av brottsligt. Vad får man egentligen göra i konstens namn? Och var drar man gränsen?
– Det är en omdömesfråga, svarar Göran Christenson.
Han är chef på Malmö konstmuseum som förra året ställde ut Pål Hollenders verk ”Pål Hollenders stiftelse till förmån för etiskt eller estetiskt kränkta kulturkonsumenter”.
Konstverket är en stiftelse som investerat i bland annat vapenindustrin. Genom att göra det möjligt för museibesökarna att söka stipendier i stiftelsen utsattes de för ett moraliskt dilemma.
Provocerande, tyckte en del, som menade att Hollenders sätt att använda sina pengar inte kunde försvaras som konst.
Listan över liknande diskussioner går att göra lång.
När Anna Odell, konststuderande i Stockholm, förra veckan spelade psykotisk och lät sig bli inlagd för akut vård blossade debatten upp igen. Vad får man egentligen göra i konstens namn?
– När man går in i ett projekt som kan vara speciellt ska man ha klart för sig vad man vill uppnå. Avsikten måste vara tydlig, säger Göran Christenson och fortsätter:
– Provokationen i sig är inte intressant. Att provocera för provokationens skull tycker jag är meningslöst. Däremot kan man använda provokationen som medel för att uppnå något.
Men får man göra vad som helst i konstens namn?
– Nej, naturligtvis inte.
Var drar man då gränsen?
– Lagen är en gräns. Samtidigt ska konst också ifrågasätta och töja och upplösa gränser. Men även dra gränser. På samma gång som det också måste finnas ett omdöme för vad som är möjligt.
Gertrud Sandqvist är professor på Konsthögskolan i Malmö. Hon säger att skolan sedan länge har ett tydligt etiskt regelverk som studenterna måste följa.
– Så fort ens konstnärliga arbete drabbar tredje part händer något annat än om man prövar något i sin egen värld. Men det är jättesvåra avvägningar. Det är viktigt, intressant och till och med nödvändigt att konst utmanar. Men det får inte lov att drabba tredje man, säger hon och tillägger:
– Att det inte skulle finnas några gränser alls, det är en gammal tanke som grundades under romantiken, på 1800-talet, och har inget med demokrati att göra.
% är glada
% är likgiltiga