I konstens gränsland

Text: Arvid Jurjaks
Publicerad 1 februari 2009 23.30 Uppdaterad 5 februari 2009 2.00

Kultur & Nöjen.
Den senaste tiden har flera konstnärer provocerat med sina verk. Sydsvenskan tittar närmare på vad man egentligen får göra i konstens namn.

Konst, bara konstigt eller rent av brottsligt. Vad får man egentligen göra i konstens namn? Och var drar man gränsen?

– Det är en omdömesfråga, svarar Göran Christenson.


Han är chef på Malmö konstmuse­um som förra året ställde ut Pål Hollenders verk ”Pål Hollenders stiftelse till förmån för etiskt eller estetiskt kränkta kulturkonsumenter”.


Konstverket är en stiftelse som inve­sterat i bland annat vapenindustrin. Genom att göra det möjligt för museibesökarna att söka stipendier i stiftelsen utsattes de för ett moraliskt dilemma.


Provocerande, tyckte en del, som menade att Hollenders sätt att använda sina pengar inte kunde försvaras som konst.


Listan över liknande diskussioner går att göra lång.


När Anna Odell, konststuderande i Stockholm, förra veckan spelade psykotisk och lät sig bli inlagd för akut vård blossade debatten upp igen. Vad får man egentligen göra i konstens namn?

– När man går in i ett projekt som kan vara speciellt ska man ha klart för sig vad man vill uppnå. Avsikten måste vara tydlig, säger Göran Christenson och fortsätter:

– Provokationen i sig är inte intressant. Att provocera för provokationens skull tycker jag är meningslöst. Däremot kan man använda provokationen som medel för att uppnå något.


Men får man göra vad som helst i konstens namn?

– Nej, naturligtvis inte.


Var drar man då gränsen?

– Lagen är en gräns. Samtidigt ska konst också ifrågasätta och töja och upplösa gränser. Men även dra gränser. På samma gång som det också måste finnas ett omdöme för vad som är möjligt.


Gertrud Sandqvist är professor på Konsthögskolan i Malmö. Hon säger att skolan sedan länge har ett tydligt etiskt regelverk som studenterna måste följa.

– Så fort ens konstnärliga arbete drabbar tredje part händer något annat än om man prövar något i sin egen värld. Men det är jättesvåra avvägningar. Det är viktigt, intressant och till och med nödvändigt att konst utmanar. Men det får inte lov att drabba tredje man, säger hon och tillägger:

– Att det inte skulle finnas några gränser alls, det är en gammal tanke som grundades under romantiken, på 1800-talet, och har inget med demokrati att göra.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "I konstens gränsland"?

  • psykotiskt sjuk student
  • I Stockholm spelade en konststuderande psykotiskt sjuk och blev inlagd för akut vård, om detta är konst så är snart även olagliga gatudemonstrationer konst. Kör hårt alla konsttalinbaner!
  • Mikael
  • måndag 2 februari 2009 kl 00:06

  • ALLT ligger i betraktarens ögon och därefter följande tolkning
  • Det är då varseblivningen blir konst eller inte! Med andra ord fullständigt onödig diskussion då detta inte kan leda till annat än ändlösa resonemang, som förmodligen är syftet med att låta läsarna kommentera!
  • k
  • måndag 2 februari 2009 kl 08:22

  • Provocera
  • Blir du provocerad? Bra! För då vet jag att det funkar.
  • Kent
  • måndag 2 februari 2009 kl 11:38

  • Narcissism i Konst av Idag
  • Konsten har blivit alltmer nacissistisk och går ut på att konstnären ska få uppmärksamhet och narcissistiskt förråd. Plus att man ska få ta del av deras förvridna psyken (få se in i deras värld). Jag är för samtidsskildringar, men emot att de ytliga och självupptagna tar över konsten mer och mer.
  • Menander
  • måndag 2 februari 2009 kl 11:40

  • Skjuta
  • Kan man skjuta en person med en pistol och kalla det för konst också kanske. Så trevligt va?
  • Skjutgalen Konstnär
  • måndag 2 februari 2009 kl 13:10

  • Dynga
  • All konst är navelskådning. Endast personer "insatta" i ämnet kan "förstå". Stapla pinnar som Wiik och kalla det konst. S.k. konstnärer vill framkalla en reaktion. Det spelar ingen roll vad s.k. konstnärer gör, vad de än gör reagerar folk, och därmed får den s.k. konstnären som Han/hon vill. Moment 22.
  • Bränn
  • måndag 2 februari 2009 kl 14:29

  • Indignationsjournalistik!
  • Man bör diskutera etiska dilemman i samband med enskilda konstverk. Men den här typen av nyheter spekulerar mest i folks upprördhetskänslor inför, ja vad som helst som kan uppröra. Och sedan gammalt finns det ett gediget folkligt förakt för konst/konstnärer i Sverige. Alltså mycket tacksamt att göra stora rubriker av enskilda konstnärers tvivelaktiga tilltag, medan man förbigår 99,9% av konstutövandet med total tystnad. Alltså; detta är ingen konstdebatt bara luftning av allmänt konstförakt.
  • Mats Nilsson
  • måndag 2 februari 2009 kl 14:56

  • Egenvärde?
  • Varifrån kommer den befängda iden att det är konstens uppgift att provocera? Det är i alla fall ingen klassisk sanning...
  • Nisse
  • måndag 2 februari 2009 kl 20:41
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu