Artiklar som berör detta
Personporträtt: "Jag känner inte att jag gör något fel" (2009)
– Jag önskar att jag hade ett svar till honom.
Skivbolagsmannen skruvade på sig och sa:
– Men det har jag inte.
På bordet framför honom låg ett brev från en kille som gillade Kent. Det innehöll en enkel fråga. Ingen på skivbolaget kunde komma på ett svar. Det nya seklet hade precis tagit sina första steg och någonstans på vägen hade nöjesbranschen blivit galen. Enkla frågor fick plötsligt oerhört komplicerade svar.
I brevet frågade killen med Kent-skivan hur bolaget tyckte att han skulle göra för att lyssna på den. Han hade nämligen upptäckt att skivans kopieringsskydd gjorde det omöjligt att föra över låtarna till en mp3-spelare. Eftersom han inte hade en cd-spelare kunde han nu inte höra musiken alls.
För skivbolaget var detta ett olösligt problem. Resonemanget gick så här: eftersom digitala filer kunde kopieras – och därmed spridas vind för våg – var kopieringsskydd nödvändiga. Det egentliga svaret blev därför: du måste fortsätta att lyssna i en cd-spelare. Men kunde verkligen producenterna få bestämma vilken maskin konsumenterna skulle använda när de lyssnade?
När konsumenterna envisades med att välja filer framför cd-skivor, gjorde inte bolagen det naturliga (att snabbt som tusan börja sälja vad publiken efterfrågade) utan förklarade i stället krig mot sina kunder. De försökte på alla sätt hindra filer från att användas.
Där någonstans blev fildelningen en konsumentfråga. Tidiga tjänster som Napster och Mp3.com hade gjort nöjesbranschen livrädd. Den ekonomiska dippen fick bolagen att agera allt märkligare. 2005 avslöjades att Sony BMG smugit in ett spionprogram på sina cd-skivor, som inte bara kunde skada användarnas datorer – utan också sände information om datorn tillbaka till skivbolaget. När skandalen var ett faktum svarade bolaget med att skicka ut ett program som skulle ta bort spionprogrammet. Men det enda som hände var att man inte längre kunde upptäcka spionprogrammet.
Föraktet för publiken nådde möjligen en topp med detta. Fildelningen kunde i det läget ha stannat kvar i konsumentfrågefacket – om inte nöjesindustrin utnyttjat alla muskler för att påverka lagstiftarna i kriget mot kunderna.
Då hände två saker. Dels kom fildelningsfrågan att handla om övervakning och integritet, dels kunde piratjakten på ett för politikerna fiffigt vis kopplas samman med terroristhot och kamp mot organiserad brottslighet.
Dessa beståndsdelar har bildat grunden för den kraftsamling vi har sett de senaste åren, som bäst kan beskrivas som ett angrepp mot det fria internet och mot människors rätt att vara anonyma på nätet. Och då handlar det plötsligt om något mycket större – nämligen demokratins förutsättningar.
Skivbolagen struntar i vilket.
I dagsläget är de mest inriktade på att få tillstånd att ta reda på vem som döljer sig bakom vilka ip-adresser, för att därefter skicka utpressningsbrev med hot om stämningar om inte skyhöga schablonsummor betalas ut inom mycket kort tid. Galenskapen har inte direkt avtagit med åren.
Under de nio år som jag har diskuterat ämnet har jag aldrig mött någon i den svenska skivbolagsbranschen som tagit frågan på intellektuellt allvar. Det är problematiskt, inte minst eftersom den piratfråga de så gärna vill diskutera på ett sätt faktiskt redan är överspelad.
– Vi måste kunna tjäna pengar på våra verk! säger branschrepresentanterna.
Ja, men gå och gör det då. Affärsmodellerna finns redan, vilket tjänster som Spotify och Last FM har visat. Men i stället för att omfamna dem och försöka sälja det som efterfrågas (gratistjänster), gör nöjesindustrin allt för att motarbeta utvecklingen och lobbar för en integritetskränkande lagstiftning, som sista utväg i en värld där ingen vill köpa dess produkter i den form som de saluförs.
Den fria tillgången till information utmanar nu med stark kraft alla maktstrukturer. Vi brukar ju prata om den svenska folkskolans effekter på samhället. Vad kan man tänka sig händer i ett läge där all världens böcker, alla världens filmer, all världens musik, ja, all världens samlade digitala kunskap blir tillgänglig för alla människor på hela jorden?
Fildelningen är utan tvivel en av de viktigaste samhällspolitiska frågorna just nu, inte minst eftersom den rymmer så mycket, och för att utfallet pekar mot ett lika stort spektrum.
Vi skulle nämligen alla kunna vara vinnare i den här utvecklingen.
Det kan bli så att vi alla förlorar.
31% är glada
0% är likgiltiga