Två tänkare med ett tvivel

Om vi skulle räkna upp hundra personer genom världshistorien vars tankar ännu engagerar och berör oss och vars arbeten fortfarande äger giltighet och betydelse, borde onekligen både Abraham Lincoln och Charles Darwin platsa. Idag, den 12 februari, är det 200 år sedan både den amerikanske presidenten och den engelske naturvetaren föddes.

Lincoln och Darwin delade måhända födelsedag men vid en första anblick knappast något annat: den ene amerikansk vältalig politiker uppväxt under enkla förhållanden, den andre briljant men tillbakadragen engelsk vetenskapsman, son till en välbeställd läkare. Även om Atlanten skilde dem åt borde de ha känt till varandra. Darwin publicerade sitt banbrytande verk ”Arternas uppkomst” på senhösten 1859 och mindre än ett år senare blev Lincoln vald till Amerikas 16:e president. Darwins verk ledde till en debatt som måste ha intresserat den religiöst tvivlande Lincoln, medan amerikanens kamp för att avskaffa slaveriet säkert välkomnades av Darwin – han hade ju själv under sin resa runt jorden förkastat exempelvis Brasilien som ”ett slavland och följaktligen ett den moraliska förnedringens land”.

Lincoln och Darwin hade i grunden samma syn på utbildning. Lincoln saknade nästan helt formell utbildning men studerade på egen hand. Darwin påbörjade visserligen medicinstudier och hade en prästexamen, men de naturvetenskapliga kunskaperna skaffade han sig på fritiden och hans stora intresse ledde till att han erbjöds följa med örlogsbriggen Beagle under en fem år lång jordenruntfärd. När Lincoln var i 25-årsåldern lärde han sig advokatyrket av en kollega, ungefär samtidigt som Darwin befann sig på Galapagosöarna och drog sina första slutsatser om arternas uppkomst. Lincoln ansåg utbildning vara ”the most important subject which we as people can be engaged in”.

Även när det gäller frågan om religion fick de båda männen med tiden troligen samma inställning, även om den uttrycktes på olika sätt. Under 20 år, fram till publiceringen av ”Arternas uppkomst”, levde Darwin något av ett dubbelliv. Officiellt forskade han och skrev vetenskapliga artiklar, men parallellt förde han en anteckningsbok om sina funderingar och belägg för frågan om arternas uppkomst och utveckling. Han insåg att hans rön var minst sagt känsliga. I sin självbiografi berättar han hur han under resan med Beagle successivt förstod att skapelseberättelsen inte kunde förklara livets uppkomst, och hur han så småningom helt kom att överge sin kristna tro.

Lincoln var, till skillnad från de flesta amerikanska presidenter, inte medlem i någon kyrklig församling, något han fick stå till svars för. I sina tal nämner han ofta Gud, dock mer som en metafor. Lincoln var en varm anhängare av ekonomisk liberalism och i sitt försvar av den lyfte han allt oftare fram Självständighetsförklaringen, inte Bibeln som annars var brukligt under denna tid.

Vänder man blicken mot USA, det västerländska land där diskussionen mellan tro och vetenskap kanske är som mest aktiv, är det intressant att se hur olika man ser på de bägge jubilarerna. Medan hela nationen verkar stå bakom Lincoln möts Darwin hos många fortfarande med skepsis, rädsla och till och med aggression.

Federala Abraham Lincoln Bicentennial Commission bildades redan 2001 och de samordnar jubileet. Landet runt putsas och fejas det på och kring Lincolnstatyer; böcker, mynt och frimärken ges ut och seminarier för både vuxna och barn anordnas. ”Honest Abe” uppfattas som en äkta amerikansk hjälte, beviset på ”The American Dream”.

Ett annat skäl till Lincolns popularitet är förstås att han kämpade för ett enat USA: ”We are not enemies, but friends ... Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection.”. Detta var Lincolns ord under installationstalet 1861, och de upprepades av den segrande Barack Obama under valnatten i höstas. I bägge fallen gällde det att hålla samman nationen, år 1861 inför hotet om inbördeskrig, i höstas för att få tillbaka förtroendet för politiken i allmänhet inför den kommande finanskrisen.

Utanför USA är det självklart Darwin som är den av de två som uppmärksammas. Idag firas Darwin Day ”för vetenskap och förnuft” världen över. Flera organisationer står bakom, främst vetenskapliga och humanistiska sådana inom den engelskspråkiga världen. Firandet i USA är emellertid kontroversiellt och icke minst den kristna högern kopplar den engelske naturvetaren till allt möjligt som kan underminera kärnfamilj och kristen uppfostran. Darwin brukar ibland också förknippas med det som kallas socialdarwinism, dett vill säga att hans evolutionsteori även skulle kunna tillämpas på samhället och därmed rättfärdiga en utslagning av svaga individer. Det är definitivt en misstolkning. Darwin själv skriver att människan ”är de första och enda som lyckats fly från den brutala kraft som skapat oss: det naturliga urvalet.”

Darwin och Lincoln möttes aldrig, och i Darwins omfattande brevväxling – som finns tillgänglig på nätet – nämns inte Lincoln. Ändå är jag övertygad om att de två hade haft mycket att samtala om.

Jens Möller (också född den 12 februari)