Kulturutredning eller kulturkannibalism?

Kulturpolitiken ska inte motverka kommersialismens negativa verkningar. Detta förslag från kulturutredningen utgör ett steg tillbaka i utvecklingen. Den ekonomiska krisen visar att utredarnas marknadsmässiga kultursyn är historielös, och den kan endast förklaras av utredningens demokratiska underskott.

Regeringen vågade inte tillsätta en traditionell parlamentarisk utredning där samtliga riksdagspartier var representerade. En sådan skulle ha fört en fördjupad diskussion om kulturutövarnas konkreta livsvillkor i ett samhälle som är hotat av marknadens tillkortakommande. Betänkandet verkar skrivet av politiska kommissarier istället för av fackmän.

Att litteraturen skulle gagnas av sponsring från näringslivet borde betraktas som ett skämt. Vilka företag ska stödja en ­poets eller en översättares långsiktiga språkutveckling, Saab?

Företag saknar fosterland. Deras språk är säljandets och köpandets. Litteratur är språk, det mest mänskliga och det mest nationella.

Marknadens lagar ligger utom räckhåll för litteraturens inneboende behov. Ingen ville ge ut Erik Lindegrens bok ”Mannen utan väg”. Boken refuserades trots Thorsten Johnssons, Johannes Edfelts och Artur Lundkvists bedjande till Bonniers. Ingen sponsor brydde sig. Boken publicerades på egen bekostnad. När den äntligen utkom på Bonniers gick den direkt in i kulturarvet.

Det allvarligaste med kulturutredningen är att analysen av litteraturens roll i samhället saknas i den. Vilket i sin tur avslöjar en brist på kulturvärdering och kulturförståelse hos våra makthavare. Skönlitteraturen hjälper människor att respektera kunskap och använda den utan ideologisk barlast.

Vad kostar det att frambringa ett verk som Birgitta Trotzigs? En litteratur som bryter igenom rutinens ytlighet, och som frodas utanför de bestialiska mordens och massprodukternas sfär, är en livsviktig angelägenhet för ett kulturland.

Betydande dikt appellerar till inlevelse och identifikation. Den är vägledande i existentiella situationer och den berikar kulturarvet. Utredningens kommissarier fastlår att kulturarvet ska bevaras, brukas och tolkas. De tycks inte förstå att det faktiskt ständigt ska skapas.

Förslaget att Författarfonden ska uppslukas av en enrådsmyndighet och att Kulturrådet inte ska syssla med titelstöd visar att det är kultur­kannibaler som ska lära oss hur man äter med kniv och gaffel. Tur att det bara är kulturministern som kallar detta för framsteg.

René Vázquez Díaz, styrelseledamot, Sveriges författarförbund