Eurepica Challenge

Publicerad 2 mars 2009 15.00 Uppdaterad 4 mars 2009 20.11

Kultur & Nöjen.
Strandade bilar, en hög med resväskor och en bur med döda fåglar. Under drygt tre timmar ska vi besöka fjorton europeiska länder med Belarus Free Theater som reseledare. Publiken möts av konstnären Morgan Schagerbergs installation och checkar sedan in som på vilken flygplats som helst.

Teaterrecension. Eurepica Challenge

Belarus Free Theater i samarbete med Månteatern. Folkets Park, Lund 1.3


Världspremiären på Belarus Free Theaters nya pjäs är en stor händelse: de har gjort internationell succé med sin knivskarpa förmåga att gestalta samhälleliga problem och reflektera över dem. Den här gången har fjorton europeiska dramatiker fått uppgiften att skriva varsin text om den största utmaningen deras respektive länder står inför.


Materialet är svårhanterligt. Många av dramatikerna tycks hysa en ovilja mot att bli alltför konkreta och flera självklara ämnen lyser med sin frånvaro: som trafficking, religionskrockar och illegal invandring. Med textmaskin och bruten engelska blir det dessutom svårbegripligt emellanåt, när textsjoken är alltför massiva.


Samtidigt angriper Belarus Free Theater varenda scen med ett aldrig sinande idéflöde. Soeren Voimas tyska scen handlar om en ung jordbruksarbetare som tas som gisslan av fyra kvinnliga miljöaktivister, och medan arbetaren håller sin monolog utför gisslantagarna manikyr och hårborttagning på honom. Med hjälp av två strumpor och en hand gör Yana Rusakevich dockteater av Özen Yulas scen med tre thinnerberoende tonårsturkar. Och medan Anders Duus scen från en svensk tunnelbanevagn är psykologiskt realistisk, framstår skådespelarna i nästa stycke som klippdockor hämtade ur en Robert Wilson-pjäs.


Bäst blir det när Free Theater hittar de där visuella metaforerna som är så kännetecknande för deras stil. Här är det bara att titta och lära. Angelica Liddells rasande uppgörelse med spanskt familjevåld, inleds med att de manliga skådespelarna skapar ett slutet rum genom att rita väggar på golvet med hjälp av raklödder. Och i den vitryska scenen begås det tortyr på en vattenmelon.


Kanske borde Belarus Free Theater ha kortat, rensat och vågat välja bort. Eller kanske inte. När jag skriver det här, ett halvt dygn efter applådtacket, känner jag redan att föreställningen håller på att växa. Allt kommer jag inte ens ihåg. Men det jag minns kommer att sitta länge.

Större eller mindre text



3 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

33% är nyfikna

67% är arga


Hur reagerar du på "Eurepica Challenge"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu