Malmö behöver nätter som lever

I början av tvåtusentalet bildade några vänner till mig bandet ”I Berlin”. En ironisk passning till alla Malmökids som envisades med att börja varannan mening med en hänvisning till Tysklands huvudstad. Utsagorna fortsatte vanligen med: sjuka performances, billig haloumi, galen techno och dans till elva på morgonen.

Romantiseringen rörde främst klubbnatten som aldrig tog slut – till skillnad från den i Malmö som sömnigt knöt sig vid tre.

När jag flyttade till Skåne efter gymnasiet var det inte många i min hemstad Linköping som snackade om Malmö på det sättet.

Nu tror jag däremot att bandet ”I Malmö” skulle kunna bildas i valfri beige svensk stad – inklusive Stockholm. Malmö har blivit ett ställe som folk längtar till, inte på grund av Torson, Trio eller Entré utan tack vare performances, billig haloumi, galen techno, Möllevångsfestivalen och klubbar som har öppet till fem.

Vår nuvarande alkohollag är en kvarleva från sextiotalet – anpassad efter stadshotell med vita dukar och kandelabrar. Orden kommer från Mats Glans, Malmö stads programsamordnare för alkoholförebyggande arbete, som jag intervjuade tidigare i våras.

Men i stället för att uppdatera lagen verkar Alkohol­utredningen vilja vrida klockan tillbaka – de föreslår att klockan 03 blir sluttiden för servering, vilket i praktiken innebär stängningsdags för krogarna och klubbarna. De som vill fortsätta dansa lämnas i händerna på svartklubbar och efterfester.

I kommunens krognätverk, bakom nattklubbarnas barer och framför dess entréer, i stans polisbilar och på gatorna jobbar många människor med att göra natten tryggare. Vill man ha en stad som är både levande och säker är det bättre att satsa resurser på dem, i stället för att stänga ute massan av fest och fylla som rör sig i staden på nätterna.

Malmö förtjänar det.