Propagandaseger för populära pirater

Fildelning, fildelning, fildelning. Under april har det knappt gått att öppna en tidning eller lyssna på en nyhetssändning utan att höra någon tycka, analysera eller avslöja något om folksporten där vi byter filer med varandra.

Imorgon är det två veckor sedan domen mot personerna bakom The Pirate Bay föll. Det är också exakt en månad sedan Ipredlagen började gälla.

På ytan är det här två händelser som ser ut som hårda slag mot fildelningsrörelsen. Men vem som egentligen är vinnare och förlorare blir genast svårare att avgöra när man studerar månadens händelser närmare.

De fyra bakom The Pirate Bay dömdes till ett års fängelse och hisnande 30 miljoner kronor i skadestånd. Det hade nog avskräckt de flesta, men inte The Pirate Bay. Piratbuktens inställning har redan från starten varit annorlunda än de flesta andra fildelningstjänster - man vill inte verka i det fördolda, utan öppet propagera för fildelning.

"Andra sajter försöker vara tysta och agera i det hemliga. De är rädda för industrin. Vi tycker inte att fildelning är fel, då ska det inte förpassas till något man gör i skymundan," sa Peter Sunde när jag intervjuade honom i samband med att åtalet lämnades in förra året. Den inställningen innebär att även en förlust i rätten är en seger (den bygger på martyrstatusen), och fuck off-attityden har visat sig efter domen när TPB fortsätter som vanligt, medan flera andra mindre torrentsajter av rädsla har lagt ner verksamheten eller tagit beslut om att bara medverka till laglig spridning.

Den verkliga förloraren i TPB-rättegången är kanske istället rättsväsendet. Även om man ska vara försiktig med att peka ut domaren i fallet som jävig för att han varit medlem i vissa organisationer (Svenska föreningen för upphovsrätt är till exempel trots namnet inte en lobbyorganisation och tar inte ställning) så är det tydligt att hans agerande har hjälpt piraterna att skriva ytterligare ett kapitel i berättelsen om hur korrupt etablissemanget som försöker stoppa dem är. Så oavsett om rättegången måste tas om i tingsrätten eller inte så vinner piraterna en propagandaseger.

När det gäller Ipredlagen skulle internetoperatörerna kunna ses som förlorare. Att användningen av nätet gick ner 1 april är det ingen tvekan om. Med minskad fildelning minskar behovet av supersnabba och dyra bredband, anser en del. Följden skulle alltså bli att operatörerna drar in mindre pengar.

Men att användningen av nätet går ner innebär också att operatörerna behöver investera mindre i ny hårdvara. Och för de operatörer som varit opportunistiska och gått ut med att de inte sparar kundernas ip-nummer kan Ipredlagen kanske till och med bli ett lyft, trots att de flesta ändå sparar användaruppgifterna en kort tid och därmed inte kan garantera ett hundraprocentigt skydd.

Men den största vinnaren denna fildelningsmånad är kanske ändå gruppen som profiterar allra mest på svenskarnas ovilja att få sina aktiviteter på nätet granskade: Piratpartiet (PP). När partiet dök upp som gubben i lådan för drygt tre år sedan avfärdade de flesta det som ploj. Knappt 35 000 (0,63 procent) röstade på PP i riksdagsvalet det året, långt från gränsen på 4 procent.

Men partiet har hängt i och nu kan vara tid att skörda.

Om en dryg månad är det val till Europaparlamentet. Motståndet mot FRA och Ipred har gett PP en del uppmärksamhet, men domen mot TPB gjorde att intresset för partiet fullständigt exploderade och medlemsantalet mångdubblades på några dygn. Idag är drygt 41 000 personer medlemmar i Piratpartiet och partiföreträdarna ges ordentligt med utrymme i etablerade medier.

Eftersom valdeltagandet i EU-valet har varit lågt (37,9 procent senaste gången 2004) och dessutom sjunkit för varje gång sedan Sverige gick med i unionen, kommer det antagligen att räcka med drygt 100 000 röster för att få ett av Sveriges 18 mandat.

Om varje piratpartist lyckas övertyga två andra personer så kommer partiet in i parlamentet med god marginal. Då blir det svårt att avfärda Rick Falkvinge och hans meningsfränder.

Och om ett år är det riksdagsval.