Vägvisare till musiken

MALMÖ. Peter Thulin och Lennart Persson drev Musik & Konst tillsammans sedan sjuttiotalet. De senaste åren har Lennart Perssons inblandning varit mer perifer, men han har ändå stått i butiken några timmar nästan varje fredag.
– Folk har ju kommit ibland just på fredagar för att prata med honom. De kommer aldrig till oss för att de vill ha exakt den eller den skivan, de kommer till oss för att de vill ha en ny skiva och hjälp att välja den, säger Peter Thulin.

Lennart Persson dog i måndags efter en kort, skrämmande kort, cancersjukdom.
– Han fick väl beskedet för drygt en månad sedan, säger Peter Thulin medan han tar betalt för en platta med Fairport Convention.

Köparen är Göran Lundberg, stammis sedan sjuttiotalet.
– Jag var tvungen att titta förbi i dag. Om du visste hur många tusen spänn jag har spenderat här, säger han och skakar på huvudet.

Nisse Hellberg, mest känd från Wilmer X, gjorde prao på Musik & Konst på sjuttiotalet:
– Det fanns en dam som jobbade där på den tiden, hon gjorde något slags konst i tenn som de sålde. Och jag fick stå där vid kassan.

Under årens gång växte en nära vänskap fram mellan Nisse Hellberg och Lennart Persson.
– Ingen har betytt mer för mig och min musik än han har gjort. Jag vände mig alltid till honom och lyssnade på vad han sa, säger Nisse Hellberg, som var uppe på sjukhuset bara några timmar innan Lennart Persson dog på måndagen.
– Det är otroligt vilken konstant faktor han har varit i mitt liv. Han har alltid funnits där, i samma roll.

Tidskriften Sonic citerar Lennart Persson: ”Jag kan aldrig få nog. Jag kan inte leva utan den där ­dunkande rytmen, den där oemotståndliga rushen av liv och känslor och önskningar och drömmar och smärta.”

Det är nog ingen överdrift att påstå att själva förmedlingen av den känslan till andra människor blev Lennart Perssons största gärning, oavsett vilken yrkesroll han tog. Och hur han själv uppfattades genom sina val och sin smak? Det intresserade honom inte:

”Lennart stod utanför all den popjournalistiska positionering och allt trendskapande som jag själv många gånger haft problem med att se någon poäng med”, skrev musikjournalisten Per Sinding-Larsen på sin blogg i går.
– Lennart och jag och Christer Svensson var den första redaktionen för radions långkörare ”Mera blues” i början på sjuttiotalet, berättar Staffan Solding som tillsammans med Lennart Persson också gjorde fanzinet Larm.

Staffan Solding håller med om att Lennart Persson har haft en speciell betydelse i Malmö och Lund, men:
– Jag tror att han var omtyckt och älskad över hela landet. Han hade en oerhörd kunskap och en positiv inställning, en särskild förmåga att hitta allt det goda i musiken. Vi kunde ha våra duster om olika artisters kvalitet och så, och så kanske tjugo år senare tog vi upp samma fråga igen och sa ”vi kanske ska omvärdera” ...

Staffan Solding och Lennart Persson brukade ses över lunch med viss regelbundenhet.
– Vi tog alltid med oss varsin kasse med grejer, att byta och låna och sådär. Jag ... jag hade nog räknat med att få ha honom kvar några veckor till i alla fall, säger Staffan Solding.

Och vid Musik & Konst går folk lite långsammare förbi skyltfönstret och Peter Thulin, som står där inne bakom disken. Sista gången han pratade med Lennart var i söndags på sjukhuset. Men då var det Peter som pratade, Lennart orkade inte.
– Han och sambon gifte sig i fredags. Jag såg att han hade en provisorisk vigselring på fingret. Den var gjord av papper.