Piraterna anfaller

Om det finns ett ord som sammanfattar de tyska reaktionerna på Piratpartiets framfart, så är det häpnad.

De mer än 200 000 röster som partiet fick i Tyskland är en sak. Det resultatet hade man till och med kunnat räkna med, framför allt för att de flesta av dessa röster kom från områden som Kreuzberg och Friedrichshain, stadsdelar i Berlin med en stor andel radikala unga män. Att partiet i Sverige blev större än alliansen bland unga väljare och nu får skicka en ledamot till Europaparlamentet är dock en annan sak.

Partiets tyska representanter får säga vad de vill: ”Fildelning” heter Raubkopieren på tyska, ”rövarkopiering”, och ordet markerar tydligt att dessa aktiviteter betraktas som kriminella. Nyheten att en förvånansvärt stor del av en nations befolkning uppenbarligen stöder sådana gärningar, och att detta sker i Sverige, i ett land som av många tyskar beundras inte minst för sin fridfulla och civila karaktär, möts därför av ren oförståelse. Den blir inte mindre om man påpekar att Sverige, vad gäller både den digitala infrastrukturen och befolkningens tekniska utbildningsnivå, ligger flera år före Tyskland.

Oförståelse är inte samma sak som ett avvisande. Långt därifrån. För visst möter piraterna också i Tyskland en nyfikenhet som drivs av känslan att här uppstår någonting nytt. Sedan månader tillbaka pågår en våldsam debatt på tidningarnas kultursidor om den uppenbara konflikten mellan upphovsrätten och de möjligheter de digitala medierna erbjuder. Mer än en överdriven splittring i två ofta lika osakliga läger har diskussionen dock ännu inte åstadkommit. Ett parti som, om än bara för en valperiod, blir en del av Europas politiska organisation skapar här ett nytt läge, och det är inte alls så att piraten alltid betraktas som förkastlig figur.

Nej, förloraren som ger sig ut på det öppna havet för att plundra tungt lastade skepp som rika, gamla makter skickar förbi, åtnjuter en viss sympati. Och alla vet att piraten kommer att försvinna när de nya makterna i hans följe inte behöver honom längre - för att han har uppfyllt sin uppgift att stuva om bland sjömakterna och handelsfreden nu prioriteras högre än ännu ett nederlag för spanjorerna.

Och så finns det en punkt till: Gång på gång har piraterna förklarat att rätten till fri och oövervakad tillgång till nätet inte är deras enda mål. Att privatlivets integritet och arbetet för ”kunskapssamhället” värderas minst lika högt som möjligheten till fildelning. Och även om man har svårt att fullt ut tro på dessa paroller – inte minst för att de åtminstone i Tyskland ofta förknippas med allehanda antikapitalistiska idéer om medieföretagen som ”maffia” och de stora internetbolagen som kriminella gäng – så anar man ändå att det kan ligga något förnuftigt i denna argumentation. Det är bara så att de gamla konfliktlinjerna mellan höger och vänster förskjutits: Som så ofta tidigare förs en strid mellan frihet och egendom, och den här gången har den radikala liberalismen gått i allians med motståndet mot kapitalet. Kampen väcker så mycket uppmärksamhet för att alla vet att digitaliseringen av all kommunikation kräver ett mycket högt pris i form av krympande personlig integritet. Sett ur denna synvinkel förstår man bättre, varför ett problem, som mest verkade angå udda unga män som slösar bort sina nätter på illegal kopiering av musik och filmer, plötsligt hamnat i samhällets mitt.

Att vara häpen, att visa sin oförståelse, är därför kanske inte den sämsta reaktionen på Piratpartiets åtminstone i Tyskland fullständigt oväntade triumftåg till Bryssel. Att rörelsen nu kommer att bli en del av en ofantligt byråkratiserad process av kompromisser och parlamentarisk formalism är kanske den bästa förutsättningen för att ta itu med en upphovsrätt anpassad till den nya tekniken. Någonting liknande hände i alla fall under tidiga 1700-talet: När spanjorerna hade lämnat det karibiska havet och England (och i mindre utsträckning Frankrike) hade säkrat makten över världens hav, fick piraterna flytta ända upp till isbjörnarnas hemtrakter.

Thomas Steinfeld, kulturchef på Süddeutsche Zeitung