En litterär idol har gått ur tiden

Willy Kyrklunds utsökta prosa som den kommit till uttryck i mästerverk som Solange, Mästaren Ma och Om godheten har gjort honom till en litterär idol för generationer av läsare. Hans författarskap är rikligt prisbelönt och han brukade nämnas i internationella översikter över nobelpristagarkandidater.

Kyrklund föddes i Helsingfors 1921, men har varit verksam i Sverige sedan 1940-talet. Han studerade bl.a. kinesiska, persiska, ryska och matematik och arbetade på 50-talet med programmering av den första svenska datamaskinen BESK. 1948 debuterade han med novellsamlingen Ångvälten och kritiken noterade en författare med djuplodande filosofisk begåvning och raffinerad stilkonst. Kärleken till matematiken slipade hans språk från verbalt och tankemässigt överflöd .”Jag intresserar mig icke för människorna. Jag intresserar mig för människans villkor”, heter det i en ofta citerad mening från Mästaren Ma, från 1952 som vackert beskriver författarskapets intentioner. Berömd är även en sentens ur samma bok som även det kan stå som motto för Kyrklunds verk: ”Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar.” En formulering ur Solange kunde vara hämtad ur en traktat om själviska genen men är mer elegant uttryckt: ”Det är ingalunda du som lever ditt liv. Det är livet som lever dig.”

Kyrklund vände sig tidigt mot bombastisk idealism som fosterlandsdyrkan och hans erfarenheter av Finlands två krig påverkade författarskapet. En annan viktig influens är Kyrklunds förtrogenhet med orientaliska kulturer, grundlagd på många resor.Hans första novell Prognos negativ försiggick på ett krigssjukhus, där en kvinna ligger döende och ställer till byråkratiska besvär. Hans dikt har försvarat de förtvivlade och bräckliga, de vilsegångna och de längtande. I Kyrklunds mest älskade bok med det underbara kvinnoporträttet av Solange, står just längtan i centrum. ”Vart går all längtan som är kvävd och innestängd” är bokens motto efter en diktrad av Karin Boye. En tuva ängsull blir Solange för all sin längtans skull, den gången då hon trädde ur sitt liv och sitt namn.

Så har också Willy Kyrklund trätt ur sin kyrklundhet , som han en gång skrev i en dikt ur ”Om godheten”. Hans mästerliga författarskap med drag av orientalisk saga, matematisk formel och skärande verklighet har redan klassikerstatus och är trots sin pessimism också en uppmaning till livsmod. På en osäker kurs över mörka vatten är han alltid en euforiserande vägvisare i kraft av sin empati och sin klarsynta kännedom om människans svårbemästrade villkor.