Broder Daniel får tala till punkt

Text: Mattias Oscarsson
Publicerad 28 juni 2009 18.15 Uppdaterad 2 juli 2009 2.00

Kultur & Nöjen.
Sommaren 2008 gjorde Broder Daniel en känslosam avskedskonsert inför tusentals fans på festivalen Way Out West i Göteborg. Nu kommer en film som dokumenterar bandets två sista månader tillsammans.

– Idén dök upp när de aviserade att de skulle ha sin sista spelning. Det är ett band som betytt väldigt mycket för mig, och för många andra, och det finns inte så mycket gjort om dem, säger Henrik Hellström som har regisserat ”Broder Daniel Forever” tillsammans med Fredrik Wenzel och Kristian Bengtsson. Den knappt en timme långa filmen går nu upp på biograferna och kommer troligen på dvd i höst.

Avskedskonserten – som också var en hyllningskonsert till bandmedlemmen Anders Göthberg som tog sitt liv i mars 2008 – är stommen i filmen, men vi får också följa Broder Daniel i replokalen.

– Men vi har inte tagit något journalistiskt ansvar. Vi har inte berättat om bandets tillblivande eller varande. De fick tala till punkt helt enkelt. Vi var helt underordnade dem och deras idéer.

Broder Daniel är det kanske mest mytomspunna svenska indiebandet – ett gäng hårt festande underdogs från Göteborg, ledda av den karismatiska sångaren och låtskrivaren Henrik Berggren som under 90-talet blev alla pandatjejers favorit. Först 2003, med skivan ”Cruel Town”, omfamnades de av mainstreampubliken.

”Jag minns hur hela Broder Daniels historia alltid varit en kamp. Men om man ska vara någonting annorlunda då måste man kämpa”, säger Henrik Berggren i filmen. För regissörstrion var det också viktigt att lyfta fram den kompromisslösa hållningen till kons­ten och musiken som de menar är grunden för hela bandprojektet.

– Jag tycker det finns en stark romantik i Broder Daniel, det är Sturm und Drang, säger Henrik Hellström. De har haft flera stora kullar av fans, i fyra skeden har det kommit in nya unga fans, vilket är rätt unikt. De har ett tilltal, en enkelhet och råhet som finns hos alla, men som vissa väljer att fila bort. Det är inget humbug. De har gjort skivor utifrån ett behov.

Vad tror du att bandet lämnar i arv?

– Det är omöjligt att svara på. Men jag vet att Henrik fortfarande har väldigt mycket i sig. Han är otroligt begåvad och jag önskar verkligen att han fortsätter. Att så enkelt kunna formulera så stora grejer – det krävs det fan ett geni till.

FAKTA

Regissörerna
Henrik Hellström och Fredrik Wenzel har även gjort lång­filmen ”Man tänker sitt” som var uttagen till Berlins Filmfestival tidigare i år. Filmen får svensk biopremiär i höst.
Fredrik Wenzel var även fotograf och medförfattare till Jesper Ganslandts ”Farväl Falkenberg”.
Den tredje regissören, Kristian Bengtsson, är verksam som fotograf.

Broder Daniel
Bildades 1989 i Göteborg av Henrik Berggren (sång, gitarr) och Daniel Gilbert (bas, klaviatur).
Den sista upplagan av bandet bestod av Berggren, Pop-Lars (trummor) och Theodor Jensen (gitarr). Håkan Hellström var medlem i bandet i två omgångar, först som trummis, sedan som basist, innan han hoppade av 2002 för att fokusera på sin solokarriär. Theodor Jensen är också känd som förgrundsfigur i The Plan.
Skivor: ”Saturday Night Engine” (1995), ”Broder Daniel” (1996), ”Broder Daniel Forever” (1998), ”Cruel Town” (2003).

Större eller mindre text



2 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Broder Daniel får tala till punkt"?

  • hmm..
  • Kommer ihåg att det var en "svår" smal sminkad popkille i gymnasiet 1996 som gillade dem. Nu har de även fått en helt annan publik, även om flera av de nykomna lyssnarna säkert sitter på Möllan och påstår att de alltid lyssnat på bandet. Själv så tycker jag att de var ett helt ok band och trots allt en del av mitt poppiga 1990-tal.
  • Markus
  • söndag 28 juni 2009 kl 20:11

  • yeahiyeahiyeahiyeah
  • oh oh oh yeah oh yeah oh yeahiyeahiyeahiyeah ( det är mitt minne av Broder Daniel )
  • conati
  • söndag 28 juni 2009 kl 22:05

  • hultsfred -98
  • Kommer bara ihåg ett dåligt band på hultsfred -98 som jag inte orkade lyssna på. Gick och upptäckte the Hives, som spelade samtidigt på en mindre scen, istället.
  • Steve
  • söndag 28 juni 2009 kl 22:10

  • Svajigt
  • Jag gillade personligen aldrig Broder Daniels svajiga musik struktur, men onekligen berörde dom folk på alla möjliga sätt.
  • Ola
  • söndag 28 juni 2009 kl 23:16

  • I topp eller botten...
  • Det jag minns är att en känd rockklubbs-ägare hade BD som nummer 1 när det gällde sämsta band någonsin på sin klubb.
  • Malmö-Möllan
  • måndag 29 juni 2009 kl 13:01

  • Hype
  • Såväl filmen som boken om BD tjänar bara till att bygga på all hype kring detta band och frälsa de redan frälsta. Bakom alla poser var och förblir de en kliché, en tidsmässig sådan, utan större originalitet eller personlighet. Några godkända låtar, men väldigt mycket utanpåverk. Lyckligtvis slapp de Hellström på slutet, så han kunde ägna sig åt låttjuveri på egen hand. Det är också uppenbart att de blev ett betydligt bättre band utan honom. Men filmen blir ett monument över wannabe-greats.
  • Mia
  • måndag 29 juni 2009 kl 16:12
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu