Sökjättens lobbyister

Och Googles motoffensiv är igång. 900 meter från Vita Huset jobbar 25 lobbyister för att försäkra världen om att Google är på de godas sida.

Det är en bra dag för Adam Kovacevich.

Det är fredag, tidig sommar och tidningarna är fulla av artiklar om Microsofts nya sökmotor Bing. Den stora frågan för dagen lyder: kan den bli ett hot mot Google?

På 1101 New York Avenue i USA:s huvudstad rättar Googles "senior manager for public affairs" till skjortan och myser inför frågan om vad Microsofts senaste satsning betyder för Google.
– Det här visar att kampen inte är avgjord än. Varför skulle annars Microsoft plöja ner 100 miljoner dollar i en reklamkampanj för Bing?

Han berättar att Googles position inte alls är särskilt stark och att vem som helst kan få sökjätten på fall: hände inte samma sak med Lycos, Altavista och Yahoo? Jo, Google är överskattat och inte alls något hot mot mångfald på reklammarknaden.

Det låter som om han jobbade för en konkurrent.

På Googles Washingtonkontor är allt upp och ner. De 25 lobbyisterna försöker banka in ett enda budskap: Google är ett litet företag som kan gå under när som helst.

Det är inte lätt att förmedla. Under de fem senaste åren har företagets omsättning vuxit med över 70 procent - varje år. Cirka sju av tio internetsökningar i USA görs med Google.

Så vad håller Adam Kovacevich och hans DC-lobbyister på med?

Svaret är enkelt. Googles största hot kommer varken från Bing eller någon annan produkt.

Största hotet finns utanför fönstret. Det senaste året har politiker och byråkrater i både USA och EU blivit allt mer oroliga över Google. Det kulminerade när USA:s justitiedepartement hotade att stämma företaget om de inte ströp tankarna på samarbete med Yahoo.

Men Googlebashingen har inte slutat där. Under hela våren har tidningarna tapetserats med reportage om hur Google tar över världen.

Fullständigt osant, menar Adam Kovacevich.
– Mycket av det där snacket har ju våra konkurrenter matat medierna med.

Hur då? Det vill han inte utveckla. Istället intar han en diplomatisk attityd, förfinad under åren som senatorn Joe Liebermans kommunikationschef, och nu monetariserad som en av Googles charmgeneraler:
– Vi har kanske inte berättat vår story tillräckligt bra. Vi måste förstå att ju större vi blir, desto mer kommer vi att granskas.

Kontoret i Washington ser ut som alla andra Googleutposter: färgglada väggar, gratis mat, Pilatesbollar i lobbyn, tv-skärmar med sökord som strömmar in från hela världen.

Men något är väldigt annorlunda. Google har alltid varit västkust, kreativitet, uppsluppenhet - så långt från huvudstadens byråkrati man kan komma.

När dörrarna i Washington slogs upp förra året markerades en ny punkt i företagets historia. En övergång från kaxig uppstickare till medvetet storföretag.

För mindre än två år sedan sågs Google som den finaste produkten av "kreativ kapitalism" som USA skapat - ett företag för 2000-talet medmänsklighetens bästa för ögonen. Google var ett annorlunda företag, ett "gott" företag med mottot "don't be evil" utbasunerat över världen.

Nu nämns företagets motto mest i sarkastiska kolumner och justitiedepartementets konkurrenschef Christine Varney har rakt ut sagt att Google "skaffat sig ett monopol inom internetannonsering".

Hennes uttalanden antyder att monopolradarn kommer att ställas om - från Microsoft till Google:
– Microsoft är förra århundradet. De är inte problemet, sade hon vid en konferens förra året.

Googles imageproblem slutar inte där. Det senaste året har företaget dragit på sig vrede från många håll.

I grunden handlar det om att internet nu är telefonkatalog, bibliotek, postverk, skrivmaskin, karta, tidning, miniräknare, tv-kanal - och Google är i en position att ta över allt.

Många företag kommer att gå under. Och de kommer att skylla det på Google.

Det har redan börjat. Wall Street Journals chefredaktör kallade i april Google för "parasiter" eftersom de, utan att betala, länkar till tidningens och andra mediers innehåll. Därefter spydde Dagens Nyheter ännu mer galla över Google News

"Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på någon annans arbete utan att det kostar något", skrev politiske chefredaktören Peter Wolodarski

Nyhetsbyråer, bokförlag, integritetsförespråkare och annonssäljare - klagomålen regnar in. Och det går inte många dagar utan att ett småföretag rasar över att Google auktionerat ut deras företagsnamn till en konkurrent.

Så det är inte konstigt att Google nästan fördubblade sin officiella lobbybudget förra året. Företaget har också fått in en fot i Obamaadministrationen. Vd:n Eric Schmidt sitter i presidentens teknologipanel och Andrew McLaughlin, tidigare Googles chefslobbyist, har nominerats till Vita Husets "Deputy Technology Officer".

Ovanpå det har Google satt igång en stor charmoffensiv. I stort sett varenda affärstidning på Manhattan har fått besök av Adam Kovacevich & Co.

Men något har hänt i USA. All den där gratisinformationen och lättheten att hitta uppgifter framstår plötsligt som oroande. I tidningen Atlantic Monthly levererade författaren Nicholas Carr ett riktigt dråpslag när han förra sommaren skrev att Googles ideologi mest liknade framtidsvisionen i Stanley Kubricks dystopiska "2001":

"Det är oroande att de helt enkelt förutsätter att alla får det bättre om våra hjärnor ersätts av en artificiell intelligens... I Googles ögon är information en råvara som kan skördas och bearbetas med industriell effektivitet."

Han förutsåg vad som skulle bli en av 2009 års hetaste debatter: Är Google ett ont eller ett gott företag?
– Det här har en fantastisk potential.

Paul Courant, biblioteksdekan på University of Michigan, ser inga problem med att låna ut sina böcker till Google.
– Vi har ju kvar papperskopian efteråt. Det finns massor av sätt att läsa böckerna utan att använda Google.

Ekonomiprofessorn i universitetsstaden Ann Arbor hade aldrig kunnat vänta sig den proteststorm som blåste upp när Google började scanna in högskolans böcker.

Piratfasoner, okänsligt, kulturimperialism - reaktionerna växte i hela världen.

Projektet stoppades ett tag, men efter ett förlikningsavtal mellan Google och de amerikanska förläggarna scannas böckerna igen. Nya bibliotek ansluter sig hela tiden, Men motståndet har inte tystnat. Så sent som i måndags började EU-kommissionen titta på om avtalet bröt mot europeisk upphovsrätt.

Men den viktigaste invändningen är att inget annat företag lär scanna in lika många böcker, särskilt inte när Google redan gjort det. Vips, ännu ett Googlemonopol. Och med Googles sökteknik tror många bedömare att böckerna snart kommer ligga till grund för en massiv encyklopedi - och då har Google skapat ett kunskapsmonopol som inte setts sedan biblioteket i Alexandria brann ner.

Paul Courant och andra Googleförsvarare har några bra motargument: Om Google nu vill ta sig an det här, varför ska vi stoppa dem? Har vi verkligen rätt att säga nej till ett företag som vill samla mänsklighetens kunskap och tankar på ett sätt som ingen kommit i närheten av innan, oavsett hur mycket pengar de tänker tjäna på det?

Visst, det vore trevligt om FN, Sverige eller Norge scannade in 32 miljoner böcker. Men det lär inte hända. Så världen kanske blir lite smartare tack vare Google?
– Alla med en internetuppkoppling kommer att ha tillgång till världens samlade akademiska litteratur. Offentliga bibliotek i USA får en gratis terminal och 20 procent av varje bok kommer att visas utan kostnad. Det är svårt att se hur det här skapar ett monopol, säger Paul Courant.

Till skillnad från vad många tror är det inte olagligt för Google att skaffa sig monopol - bara att missbruka det.
– I USA uppmuntrar vi företag att tävla och vinna, säger Randall Picker vid University of Chicago Law School.

Han är en av Googles mest namnkunniga motståndare och hjälpte till att stoppa samarbetet mellan Google och Yahoo. Han intervjuas flitigt om eventuella Googleövertramp men är också väldigt tydlig med att företaget inte verkar ha fuskat på något avgörande sätt.
– Så vitt jag vet har de nått sin position på egna meriter.

Framtiden beror på om Google faller för frestelsen att utnyttja sin position. Då kan företaget bli 2000-talets Standard Oil, som smulades sönder av de amerikanska politikerna 1911. Två av smulorna är idag Exxon och Chevron.

Samma sak hände med telefonbolaget AT&T på 80-talet, men än så länge är en påtvingad uppstyckning långt bort. Risken är större att Google blir nästa teknologijätte att tillbringa ett decennium i domstol: IBM tvingades lägga 13 år på ett fall som började på 70-talet och 1998 var det Microsofts tur att stämmas.

Faran är ännu större på andra sidan Atlanten. EU-kommissionen gillar bevisligen att klämma åt amerikanska företag. I maj fick Intel punga ut med 1,06 miljarder euro för att ha missbrukat sin ställning på marknaden.

Och enligt Randal Picker är Google farligt nära att upprepa Microsofts misstag, då företaget stoppade in Internet Explorer i Windows.
– De verkar göra något liknande med "Google Profiles". När man söker på ett namn hamnar sajter som Facebook och LinkedIn längre ner än Googles tjänst.

Google måste tassa försiktigt, menar Picker:
– Framförallt borde de vara väldigt försiktiga med att ge sina egna produkter förtur i sökmotorn.

Om det blir en storm av Google Profiles lär Adam Kovacevich få rycka ut. Under tiden fortsätter den vältalige mannen att putsa på Googles image i Washington D.C.

Han har rabblat de bästa argumenten otaliga gånger: som att priserna på Googles annonser faktiskt gått ner med 53 procent sedan Google köpte nätannonsföretaget DoubleClick.
– Trots att alla varnade om att priserna skulle gå upp.

Ett annat favoritämne är när Google hade ett tekniskt fel under några timmar i slutet av januari.
– Då fördubblades antalet sökningar hos Yahoo. Det visar att konsumenterna rör på sig.

Imagekampen kommer att fortsätta. Är Google ett "ont" eller ett "gott" företag?

Men kanske är det dags att sluta ställa den frågan - kanske är Google bara ett företag.