Laddade landskap

Maria Svensson målar landskap. Utanför konsthallen glittrar Skälderviken i färgdramatik. Också Svensson laddar paletten med höga färger.

Men till skillnad från när jag ser traditionellt måleri kan jag inte dröja i meditativ försjunkenhet. Först slår bilderna emot mig för att sedan dra sig tillbaka. Det expressiva bjuder in. Men bilderna har många aspekter, därför att de saknar egentlig blickpunkt. De bygger på biteman, som alla kräver min uppmärksamhet. Penseldragens energi fascinerar lika mycket som sättet att skapa rum och överraskning i målningarna på akrylglas. Färg skymtar disigt igenom, den blanka hårda ytan förhöjer spåren av den mjuka penseln. Jag lockas in i färgernas minsta former. Landskapen är mer laddade av otåliga detaljers energi än de är synteser.

Svensson arbetar medvetet med stilkrockar. Färgdramatiken stegras och stärks med inslagen av abstrakt geometri. Krascherna blir nästan hörbara: som ett trumsolo, där vibrerande mässing slår mot polyfona rytmer på spända skinn. De uppskruvade färg-form-ackorden ekar också av snabbheten i graffiti eller gaturummets designade ytor, vilket ju är olika aspekter på sinnlig ögonblicklighet. Den traditionella försjunkenheten försvinner i ett slags feber. In kommer extasens lätthet i splittrade snabba bildklipp, där varje bit laddas maximalt.

Maria Svensson har med lust i attacken undgått nostalgins grynnor och förankrat sina landskap mitt i samtiden.

Thomas Millroth, författare och konstkritiker