"Omöjligt att förstå Doles stämning"

BÅSTAD. Fredrik Gerttens omskrivna film ”Bananas!”, skildrar bara en liten del i ett stort, komplext juridiskt arbete, där bananarbetare i Nicaragua, Honduras, Filippinerna och flera andra länder i tredje världen strider för ekonomisk ersättning för olika skador som de fått av det kemiska giftet DBCP på bananplantager ägda av multinationella företaget Dole.

Det är viktigt att ha i minnet när man ser ”Bananas!”, där Gertten koncentrerat sig på Los Angelesadvokaten Juan José Dominguez byrås uppmärksammade kamp i rätten 2007 för några grupper manliga arbetare som blivit sterila av giftet. Andra juridiska processer har ägt rum i exempelvis Nicaragua och pågår förmodligen också på andra platser.

Man får alltså inte hela den övergripande historien utan Gerttens film gör ett nedslag, en blixtbelysning, av hur den rika världen har skott sig på den betydligt fattigare.

Och hur Dole i det aktuella fallet till och med struntat i att man berövade den fattige en fundamental glädje, nämligen den att kunna få barn och bli förälder.

Just det påpekar Dominguez kollega Duane Miller som är den som företräder de nicaraguanska bananarbetarna i rätten.

Lilla filmfestivalen i Båstad visade sent i lördagskväll en originalversion av filmen, det vill säga med engelskt och spanskt tal, textat till engelska, medan svensktextade kopior väntar till senare i höst. Filmen har premiär i oktober runt om i landet. Många juridiska termer förekommer under de viktiga och spännande utfrågningarna och vittnesförhören i domstolen i Los Angeles. Kan man inte den terminologin, är det svårt att få ett fullständigt grepp om fallet.

En sak blir ändå uppenbar. Ur ett svenskt perspektiv är det omöjligt att förstå Doles stämning mot Malmöbaserade produktionsbolaget WG Film och mot Fredrik Gertten och producenten Margarete Jangård personligen.

Filmmediet erbjuder oändligt många sätt att manipulera publiken genom klippning, ljudförvanskning, musikens användning med mera. Men ”Bananas!” har inga chockeffekter utan är en traditionellt uppbyggd, pålitlig, dokumentär, som börjar med begravningen av en gammal bananarbetare och sedan växelvis skildrar hans familjs öde, bananarbetarnas slit i den förgiftade miljön, den framgångsrike, karismatiske kubanskfödde advokaten Juan José Dominguez arbete och kamp för ”den lilla människan” och inte minst Duane Millers och Doleadvokatens drabbningar i rätten. Båda parter får säga sitt. Gertten är ingen Michael Moore som tar till storsläggan utan arbetar i en betydligt mer lågmäld, hederligt journalistiskt präglad stil.

Därför hopas frågetecknen kring den amerikanska stämningen.

Såvida inte Dole får kalla fötter av vittnesförhöret med dåvarande vd:n och den ansvarige i Nicaragua i slutet på 70-talet när larmrapporter om DBCP:s skadeverkningar kom och företaget inte omedelbart stoppade användningen. Det gjorde vissa andra bananjättar. I stället fortsatte Dole att nyttja allt det gift som fanns lagrat.

Här finns det svart på vitt och har med stor sannolikhet spelat en tung roll för den första fällande domen.

När Gerttens film slutar ska Dominguez och hans medarbetare gå vidare med fallet, eftersom de inte är helt nöjda medan flera bananarbetares familjer har lyckats få en viss upprättelse.

Hela det rättsliga efterspelet, där Dole bland annat anklagat Dominguez för att använda falska vittnesmål och en domares uttalande om att det faktiskt inte går att helt avgöra om arbetarna blivit sterila av DBCP, får publiken läsa sig till i eftertexten som tyvärr går aningen för snabbt.

Jag är inte mycket för uppföljare men i det här fallet skulle jag vilja se en.