Bergman gjorde inte som Isak Borg

Jo, fröken Agda. Tycker inte fröken Agda att vi som har känt varandra så länge skulle kunna lägga bort titlarna?

Ungefär så frågar gamle professor Isak Borg (Victor Sjöström), nyligen promoverad till jubeldoktor i Lunds domkyrka, i en av slutscenerna i Ingmar Bergmans ”Smultronstället” från 1957.

Det är givetvis ingen tillfällighet att huvudpersonen har samma initialer som filmens upphovsman.

Efter en bilresa från Stockholm till Lund då Borg, ofta i drömmens form, tvingas till smärtsamma konfrontationer med olika personer och händelser i sitt liv, har den känslomässigt djupfrusne, ensamme mannen tinat upp och nått en psykologisk insikt om sig själv som leder till ett försiktigt närmande.

Men fröken Agda, Borgs mångåriga hushållerska i Jullan Kindahls älskvärt barska gestaltning, tycker inte att det passar sig och avfärdar inviten.

Den och åtskilliga andra, framför allt de suggestiva, filmiskt mästerliga drömscenerna, utsattes för en fascinerande närläsning under filmaren och jungianska psykoanalytikern Ingela Romares kunniga ledning vid ett seminarium på Lilla Filmfestivalen i Båstad i helgen. Årets festivaltema var ”Dröm och verklighet”.

Seminariet fick oväntat en extra dimension för alla som dagen före sett Tom Ahlands timslånga dokumentär ”Bergmans hushållerska”, där Anita Haglöf berättar om sina åtta år som hushållerska hos Ingmar Bergman, både i våningen på Karlaplan 10 i Stockholm och på Fårö.

Rollfördelningen, där han var den auktoritäre, stränge, ibland elake, mannen och Anita Haglöf den underordnade tjänstekvinnan, stod sig genom åren. När Bergman ville vara snäll förminskade han på traditionellt manligt sätt Haglöf genom att kalla henne ”lilla Anita”.

När hon tackade nej till erbjudandet om fortsatt arbete i samband med Bergmans definitiva flytt till Fårö, upphörde all kontakt. Anita Haglöf ringde en gång för att höra hur det gick med att hitta en ersättare. Bergman lade på luren. Senare kom en bekräftelse på att hon var uppsagd.

Den djuppsykologiska insikt som Bergman låter Isak Borg komma fram till i slutet av ”Smultronstället”, saknas fullständigt i den bild som Tom Ahlands film ger av den världsberömde, ensamme, åldrade regissören.

Man ska naturligtvis inte i alltför hög grad låta en konstnär smälta samman med sitt verk men i Bergmans fall är det svårt att låta bli. Inte minst med tanke på all den litteratur som han själv svarat för om sina familjeförhållanden och hur han utgått från sin släkt i flera filmer. Men den privata bilden av Bergman från någon utanför familjekretsen har ofta saknats i all den Bergmaniana som finns. Bergmans hushållerska fyller en del av det tomrummet.

Att ”Smultronstället”, gjord då filmaren endast var 39 år gammal, hör till det på alla plan mest genomarbetade och psykologiskt mogna i hela den rika produktionen står ändå bortom allt tvivel.

”Bergmans hushållerska” sänds i SVT den 20 september. En vecka senare visas Tom Ahlands ”Scener ur ett vardagsliv”, som skildrar hur Anita Haglöf i dag hjälper den Parkinsonsjuke skådespelaren och nära Bergmanvännen Erland Josephson och hans hustru.