Det knorrades en del när "Dirty Diaries" förra året beviljades stödpengar av
Svenska Filminstitutet. Statligt finansierad porr?
– Om man tror att det är vanlig porr så kanske jag förstår om man blir
upprörd, säger Mia Engberg. Men det här är inget vinstdrivande projekt utan
ett konstnärligt. Jag tycker att vi har gjort något av det mest nyskapande
inom svensk film det här året. Och vi har gjort 105 minuter film för bara
500 000 kronor. Jag kan tänka mig att det är vad Lena Endre har i
sminkbudget på en vanlig långfilm.
Mia Engberg har gjort feministisk pornografi förut, eller – som hon säger – i alla fall försökt. Idén föddes då hon tyckte att feministernas hållning till porren var destruktiv – Mia har själv varit med och kastat sten på sexbutiker – och att det skulle vara bättre att uppfinna ett alternativ.
I ett av försöken, "Come Together", filmade hon och några vänner sina ansikten
när de onanerade. Filmen väckte uppståndelse på Stockholms filmfestival 2006.
– Det var en sådan aggressivitet. Killar skrev kommentarer på nätet som "fan
vad fula de är, kunde de inte ha sminkat sig åtminstone". Jag tyckte det var
intressant eftersom det visar att vi är kvar i idén att kvinnan i första
hand ska behaga betraktaren.
De starka reaktionerna blev startskottet för projektet "Dirty Diaries". Mia
bad tretton regissörskolleger att bidra med varsin kortfilm – det enda
kravet var att alla inblandade skulle vara över 18 år. Resultatet blev en
samling filmer i vitt skilda stilar: från det mjukt sensuella till det grovt
pornografiska, från allvar till humor och från hetero till homo.
– Vi ställer frågan "går det att göra feministisk porr?". Det är inte riktigt
upp till mig att bedöma om vi har lyckats. Men det är ett försök. Ett av
våra mål har varit att motarbeta klichéer inom erotiken.
Många av filmerna i "Dirty Diaries" leker med stereotyperna inom pornografin,
som "Flasher Girl" där Joanna Rytel spelar en kvinnlig blottare eller Pella
Kågermans "Body Contact" där två tjejer övertalar en kille att ställa upp på
sex framför kameran. Men samtidigt som det finns en stor variation i
uttrycken är de flesta som medverkar unga, vita och av normalvikt.
– Och det tycker jag är en brist. Framförallt letade jag efter äldre kvinnor,
men det var svårt att hitta. Sedan återspeglar det väl också vilka som är i
den här världen av avantgardistisk konst. Hade man sökt mer bland amatörer
kanske blandning blivit större. På internet är pornografiska hemvideos en
snabbt växande genre, och där kan man se mycket olika kroppar – bieffekten
av det är ett slags demokratisering av porren.
"Dirty Diaries" släpps direkt på dvd den 2 september, men kommer även att
visas på stor duk.
– Jag vill att människor som är ovana att konsumera porr ska våga se det här.
Porr är sämst på bio. Men det har varit ett så stort intresse att det blir
ganska många festivalvisningar, bland annat på Malmö Queer Art & Film
Festival i september.
"Skin"- Regi: Elin Magnusson
"Fruitcake"- Regi: Sara Kaaman & Ester Martin Bergsmark
"Night Time" - Regi: Nelli Roselli
"Dildoman" - Regi: Åsa Sandzén
"Body Contact" - Regi: Pella Kågerman
"Red Like Cherry" - Regi: Tora Mårtens
"On Your Back Woman" - Regi: Wolfe Madam
"Phonefuck" - Regi: Ingrid Ryberg
"Brown Cock" - Regi: Universal Pussy
"Flasher Girl On Tour" - Regi: Joanna Rytel
"Authority" - Regi: Marit Östberg
"For the Liberation of Men" - Regi: Jennifer Rainsford
"Come Together" – Regi: Mia Engberg
14% är glada
14% är likgiltiga