Förtal föregår förföljelse

I en rapport från 2004, ”Antisemitism in Europe” konstaterar organisationen Human Rights Watch att antisemitismen har ökat kraftigt sedan den förra kartläggningen 2002 gjordes. Inget tyder på att den trenden har vänt: tvärtom har antisemitismen ökat än mer. En rapport till den tyska förbundsdagen visar att det begicks 4200 brott som kan knytas till högerextrema grupper mellan januari och september 2008. 27 personer skadades i samband med åttahundra brott av antisemitisk karaktär. I Ungern växer antisemitismen, liksom i Tyskland, Turkiet, Spanien, Belgien och Storbritannien. Det antisemitiska våldet i Frankrike har ökat med 100 % sedan Israels attack på Gaza den 28 december 2008. I Danmark blev två judiska män skjutna och skadade i ett köpcenter i Odense, en rektor vid en kommunal skola i Vollsmosse vägrade att ta emot judiska elever, synagogan i Malmö har blivit utsatt för upprepade hot och attentat.

Är då den judiska gruppen överkänslig, som en del svenska debattörer hävdar i kölvattnet av Donald Boströms artikel i Aftonbladet? Boström insinuerar att israeliska armén stjäl organ från döda palestinier, utan att tydligt kunna belägga de fakta han hänvisar till. De försåtliga anklagelserna har lett till en internationell kris, otaliga länder fördömer det som uppfattas som Aftonbladets bristande omdöme och israelerna kräver en officiell ursäkt av den svenska regeringen. Mot bakgrund av den växande antisemitismen – som till skillnad från Boströms insinuanta artikel bygger på fakta – är det cyniskt att hävda att det judiska folket en gång för alla borde upphöra med att betrakta sig som offer. De bör glömma förintelsen, pogromer och de stereotypa fördomar som alltjämnt existerar.

Filosofen Jonathan Glover skriver i ”Humanity. A Moral History of the Twentieth Century” att det är nödvändigt att hålla det förflutna levande. Han har undersökt och analyserat folkmord, förföljelser och blodiga inbördeskrig under 1900-talet – My Lai, Hiroshima, Rwanda med mera. Glover finner ett flertal gemensamma nämnare: människor förvandlas inte till bödlar över en natt. Förföljelser och förintelse föregås av att föreställningar om fienden sprids, föreställningar som upprepas till de uppfattas som sanningen. Det är det som kallas slippery slope – det sluttande planet – det börjar oskyldigt men öppnar upp för det fruktansvärda.

Israels ovilja att respektera de mänskliga rättigheterna bör fördömas starkt. Deras strategi som ofta tycks vara att hellre förekomma än att förekommas (som i Gaza) bör ifrågasättas. Historiska och pågående förföljelser rättfärdigar givetvis inte deras oförmåga att respektera de mänskliga rättigheterna. Staten Israel är dock inte synonym med det judiska folket. Långt ifrån alla judar ställer sig bakom Israels agerande. Vad har svenska judar, varav många levt i Sverige i generationer, med Israels handlingar att göra?

När judiska ungdomar inte vågar bära Davidsstjärna, när föräldrar är rädda för att lämna sina barn på judiska förskolor, när judiska familjer lämnar Malmö av rädsla har det gått alldeles för långt. Visst ska Israels agerande kritiseras – att förtiga vore fel. Att förtala är lika farligt.

Ann Heberlein, doktor i etik