I säng med profeten

Uppslaget kom till henne när hon lyfte vikter i gymmet. Hon skulle sammansmälta sitt feministiska intresse med det om islam och skriva en bok om profeten Muhammeds yngsta fru. Den amerikanska journalisten Sherry Jones ser tillbaka på tillfället i gymmet som ett slags uppenbarelse mättad med sekulär symbolik.

Resultatet blev ”Medinas juvel”, en finstämd och poetisk – alltför poetisk enligt vissa kritiker – roman om nioåriga Aishas möte med den femtiofyrårige Muhammed. Förlagsjätten Random House underetikett Ballantine såg en möjlighet att tjäna en hacka på Jones 400-sidiga bok, satte uppe en turné och sålde romanen till två stora bokklubbar. Men efter att ha varnats av en sakkunnig akademiker, som till mångas förvåning stämplade ”Medinas juvel” som potentiell källa till en ny Rushdieaffär, sköt Random House upp utgivningen på obestämd tid. Varpå Jones sade upp kontraktet. Sedan satte den vedertagna dramaturgin igång: tidningsprotester om hotad yttrandefrihet, en brandbomb i den brittiska förläggarens hemmakontor och nytt kontrakt med ett djärvt litet New York-förlag, Beaufort Books med tre anställda, som även publicerat O J Simpsons bok ”If I Dit” efter att ett större förlag fått kalla fötter.

Den lite absurda situation som nu föreligger är att Sherry Jones, en anonym lokaltidningsjournalist med inriktning på kommunalpolitik, turnerar världen runt med en bok som etablerade kritiker finner litterärt halvdann och politiskt okontroversiell, snarast en välvillig och nyfiken undersökning av Muhammeds harem, skriven på en bild- och doftrik prosa som New York Times fann ”beklagansvärd”.

Sherry Jones, en artikulerad och lite gäll rödhårig kvinna med ihållande skratt, utesluter inte att drakarnas sågningar var en effekt av den ”politiska korrekthet” och ”den rädslans kultur” som präglar amerikanskt medieetablissemang
– Någon sade att det var Random House som låg bakom sågningarna i New York Times och Washington Post, det kanske är lite väl konspiratoriskt.
– Jag tror att kontroversen kring boken piskade upp förväntningarna. Kritiker trodde att detta skulle vara en kontroversiell och politisk bok, kanske till och med pornografisk. Den är inte något av detta. Jag ville skriva en berättelse på ett vackert språk, en bok som läsarna fortsatte att bläddra i. En kritiker gillade inte det poetiska språket. Denne tycks ha missat att Aisha var en poet och jag skrev poetiskt just därför.

Det som engagerade Sherry Jones var den potenta mixen av feminism i Aishas intellektuella och konstnärliga personlighet, Muhammeds sexuella förmåga parad med den religiösa grundberättelsen. Sherry Jones kommer själv från en familjebakgrund som är starkt kristen.
– Upptäckten att profeten var en sexuell person var fascinerande för mig. Just det faktum att han var både religiös och sexuell. I den kristna kulturen tenderar vi att separera religiositet och sex.

Muhammed hade tolv fruar. I vissa städer som Sherry Jones turnerar i, boken är publicerad i tjugotalet länder, är författaren omsvärmad av en lika stor familj av livvakter. Nyligen i Barcelona följdes hon av åtta män vart hon än gick – inte så dumt, tyckte hon. I USA rör hon sig fritt, men i konferenssviten högst upp på hotell Rival i Stockholm har vi sällskap av en snaggad man i svart kostym. Livvakten tycks dock lagom alert. När Jones fotas i foajén läser han Metros fredagsbilaga med ryggen vänd mot entrén.
– Jag älskar det, säger Sherry Jones om sin nya roll som kringresande yttrandefrihetsprofet. Även om hon tillstår att hon ogillar ryktet om att hon skulle vara en pornograf.

Den andra boken i serien, ”The Sword of Medina” (Medinas svärd), ges ut inom kort i USA. En tredje del är att vänta, men först ska hon hinna skriva en roman om fyra systrar i tolvhundratalets Provence, som samtliga giftes bort och blev drottningar.
– Det är också en feministisk bok. Eftersom i alla fall två av drottningarna, enligt min research, var mycket mer kapabla än sina män.

En väsentlig sak skiljer Sherry Jones från de danska karikatyrtecknarna och Lars Vilks. Hon har handlat helt utan uppsåt. Sherry Jones anger sin uppväxt på en amerikansk flygbas som förklaring till sin naivitet. Basen var mångkulturell. Hennes kamrater hade helt skilda bakgrunder. När pappan reste utomlands, och Sherry och mamman slog sig ned i North Carolina, som i början av sjuttiotalet var starkt rasistiskt, chockades Sherry. När hon senare flyttade till nordvästra USA, där hon fortfarande bor, överraskades hon på nytt, denna gång av medvetenheten kring judar.
– I hela mitt liv har jag gått runt omedveten om dessa saker. Därför chockas jag när människor dömer andra på grundval av etnisk eller religiös härkomst.

Jag frågar om hon skulle kunna skriva en bok förankrad i samtiden.
– Det skulle innebära mycket mindre arbete! Och skönt att slippa all den här forskningen, svarar Sherry Jones och exploderar i skratt.