Gamla ljud blir rytmisk soul

Rytmisk soul med lite av den nordiska melankolin. Så beskriver Magdalena Konefal sin musik. Hon gillar kontraster, och för att behålla retrokänslan i produktionerna mixar hon moderna poppiga melodier med gamla ljud och samplingar. Knastret från en vinylskiva kan blandas med trumljud och syntbas. Idéer till stämningen hämtas från David Lynchs värld.
– Jag gillar känslan som finns i ”Twin Peaks”, den är påtaglig och direkt. Under det vanliga finns något väldigt suggestivt.

När Magdalena Konefal gör musik i sin studio i Stockholm vill hon vara äkta och ärlig mot sig själv. Därför rensar hon bort idéer om förväntningar ut­ifrån – även om det finns en kommersiell förväntan att fylla som musiker.

Händelser i vardagen, som en film, en resa eller andras musik, inspirerar till tonsättning. Ibland händer det att hon komponerar på beställning, men musiken skrivs alltid före texterna eftersom melodierna bestämmer vad låten ska handla om.

Själv lyssnar hon på musik som väcker nostalgi, som Aretha Franklin och Stevie Wonder, men också på samtida artister.
– John Legend tilltalar mig för att han gör kompositioner som är naturliga med mycket själ i, medan Gnarls Barkley har ett modernt oldschool-­uttryck.

Eftersom Magdalena Konefal är uppvuxen i en jazzfamilj har musiken alltid varit ett naturligt inslag i hennes liv. Både genom sånglektioner, resor och längre utlandsvistelser. Under två år studerade hon afroamerikansk musik på Fridhems folkhögskola i Svalöv med sång som huvudinstrument.

En längre vistelse i Sydafrika har också satt avtryck i Magdalena Konefals musikaliska utveckling.
– I ett land som präglats av politiska motsättningar och våldsamheter har musiken varit nödvändig för att berätta om erfarenheter. Vistelsen där fick mig att inse att jag också vill beröra människor, och inte ha så långt mellan livet och det musikaliska uttrycket. Därför är det inte så viktigt för mig att ha en utstuderad image.