Finlands sak är vår

Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan

Vilken är den viktigaste skillnaden mellan svensk och finlandssvensk kultur?
Finlandssvensk kultur vet att den är utsatt, den måste hela tiden hävda sig och vara lite skarpare än den finska majoritetskulturen, lite mer originell än den rikssvenska. Dessutom märks det, tyvärr, att finlandssvensk litteratur kämpar med ett vardagsspråk som utarmas. De domänförluster vi käbblar om här i Sverige är inget i jämförelse: en finlandssvensk saknar inte bara vissa vetenskapliga termer på sitt modersmål, att förklara för doktorn på vilket sätt det gör ont kan vara en pärs.

På vilket sätt hade vårt kulturliv varit annorlunda om vi fortfarande hade varit en nation?
Det hade varit fattigare. Den finlandssvenska litteraturen hade inte utvecklats på sitt alldeles egna bångstyriga sätt. Och vad hade hänt med Mumintrollet? Tove Jansson hade knappast utvecklat sin muminvärld utan den finlandssvenska högborgerligheten där "lagom" är långt borta, där det politiskt korrekta förtvinar av tråkighet och där den egna världen är så liten att den helt enkelt måste öppna sig för det som finns utanför. För Sverige innebar den snöpliga förlusten av en tredjedel av territoriet ett tvång att tänka om, att med Esaias Tegnérs ord "inom Sveriges gränser erövra Finland åter".

Vilket finlandssvenskt ord saknar svenskan allra mest?
Kiva - uttalas med k och betoningen jämnt fördelad på de två stavelserna. Därmed omöjligt att uttala på rikssvenska. Det påstås ibland vara en förryskning av finskans "hyvä", de ryska torghandlarna kunde inte säga h. Men ordet lär vara ett direkt lån från finskan. Att det översätts med "kul" täcker inte på långt när in användningen, där ett "kiva, vi ses på måndag" är ett trevligt sätt att sätta punkt och "kiva, kiva" är stor ironi.

Är den här dagen något att fira? Och i så fall - hur...?
Nu har skilsmässan uppmärksammats i nästan ett år med ett namn så trist att det måste vara en kommittéprodukt: Märkesåret. Men eftersom både kanelbullen och bivråken har egna dagar, så varför inte? För Finland är dagen viktig, först med skilsmässan från Sverige kunde nationen utvecklas. Och Sverige slapp sitt stormaktsok. Jag föresår ett syrligt äpple att fira med, ett av den där daggfriska sorten som bara finns här i Norden. Tugga långsamt så att smaken känns, och lyssna till Jean Sibelius "Finlandia". På egen hand eller tyst tillsammans. Och låt det stora vemodet rulla in.

Kjell Westö, romanförfattare

Vilken är den viktigaste skillnaden mellan svensk och finlandssvensk kultur?
Överraskande svår fråga, för den finlandssvenska kulturen är inte likadan överallt, det är skillnad på Österbotten och Helsingfors. Men för mig som helsingforsare blir svaret att den finlandssvenska kulturen tar intryck av den finskspråkiga kulturen, av det finskspråkiga Finland, på ett sätt man ju inte gör i Sverige. Mina egna böcker torde vara ett exempel på detta.

På vilket sätt hade vårt kulturliv varit annorlunda om vi fortfarande hade varit en nation?
Hmm. Kontrafaktisk historia är svårt. Någonstans misstänker jag att det hade tagit längre för finskan att göra sig gällande. Men den hade nog gjort det till slut. Så jag vet faktiskt inte. Men vi hade haft ett sjujävla hockeylag de senaste trettio åren. Och några finländare skulle ha fått spela fotbolls-VM, åtminstone Jari Litmanen och Sami Hyypiä.

Vilket finlandssvenskt ord saknar svenskan allra mest?
Oj, kan inte välja, finns så många. Ta bara våra utmärkta verb. "Håsa" (kort å) = jäkta svårt i onödan. Eller "hopa" (långt o) = att backa med årorna när man ror. Eller min absoluta favorit "trotta" (kort å), det finns inget bättre ord för vad man gör när man pressar in den där sista skjortan i den redan överfulla kappsäcken. Men det får ändå bli adjektivet "kulu" (två korta o). "Hon/han är så kulu" = Hon/han är så söt. Men "kulu" betyder mer, det är söt och rar och oemotståndlig, allt på samma gång.

Är den här dagen något att fira? Och i så fall - hur...?
Inte fira. Men nog begrunda. Individer vandrar märkliga och slumpmässiga vägar, och det gör sist och slutligen också nationer. Vi kan sjunga "Märk hur vår skugga" tillsammans. Bellmans blues passar oss finländare, och på hans tid var vi ju ännu ett.

Philip Teir, Kulturchef Hufvudstadsbladet

Vilken är den viktigaste skillnaden mellan svensk och finlandssvensk kultur?
Min spontana reaktion på frågan är att försöka besvara den till den finlandssvenska kulturens fördel, men det är inte så enkelt att jämföra de två - det finlandssvenska kulturlivet är så mycket mindre än det svenska. Samtidigt är ju de flesta kulturer i dag globala. Kanske ska man jämföra finlandssvenskar med sydsvenskar. Precis som ni är vi en del av vår egen nationella kultur men påverkas också av det som händer på andra sidan vattnet, i vårt fall Sverige, i ert fall Danmark.

På vilket sätt hade vårt kulturliv varit annorlunda om vi fortfarande hade varit en nation?
Det är nog framför allt den finska kulturen och det finska språkets ställning som varit annorlunda, eftersom brytningen innebar ett startskott för det finska nationella bygget. Hade vi tillhört Sverige i dag hade Daniel Westling kanske blivit hertig av Syd-Österbotten. Det känns inte som någon stor förlust.

Vilket finlandssvenskt ord saknar svenskan allra mest?
Jag älskar de exotiska orden, till exempel "krapula" som betyder bakfylla och som jag associerar till modernisten Henry Parland. Ett personligt favoritord är också "råddigt" (stökigt). Jag skulle inte klara mig utan det, det kan man gripa efter också som en beskrivning av livet.

Är den här dagen något att fira? Och i så fall - hur...?
Märkesåret, schmärkesåret. Det bästa som kan komma ur festligheterna är att finländsk kultur får en större synlighet. Jag tycker att man kan fira med att gå in på Myspace och lyssna på det sanslöst fina finska bandet Joensuu 1685. Och läsa Monika Fagerholms och Kjell Westös nya böcker. Och Sofi Oksanen förstås, hennes senaste roman "Utrensning" lär komma snart i svensk översättning.

Johanna Koljonen, skribent, filmare och musiker

Vilken är den viktigaste skillnaden mellan svensk och finlandssvensk kultur?
Sverige har majoritetskulturens självsäkerhet medan Svenskfinland har vänt sig inåt på ett ganska destruktivt sätt. Jag är själv tvåspråkig, men priset för full integreration i det finska samhället är att det finlandssvenska nu är hotat. Levande band till Sverige skulle hjälpa, men jag var själv heller inte intresserad av svensk kultur innan jag flyttade hit.

På vilket sätt hade vårt kulturliv varit annorlunda om vi fortfarande hade varit en nation?
Den viktigaste skillnaden skulle förstås vara att Sverige hade varit en front i andra världskriget… Ett Sverige som är grannland med Ryssland och har en enorm minoritet från en helt annan språkgrupp med starka östeuropeiska traditioner skulle vara ett helt annat land. En kulturell stormakt kanske!

Vilket finlandssvenskt ord saknar svenskan allra mest?
Ett finskt låneord, "muka". Det betyder ungefär "har jag hört, men jag tror inte att det stämmer".

Är den här dagen något att fira? Och i så fall - hur...?
Jag blir ofta enormt provocerad över den enorma okunskapen i Sverige om mitt hemland. Det vore kul om alla firade med att lägga en finländsk bok i to do-högen på nattduksbordet! Eller byta ut feglimpan mot rejält rågbröd, det skulle vara bra för folkhälsan.