Fel färg för stöd

Text: Andreas Ekström
Publicerad 23 september 2009 9.00 Uppdaterad 26 september 2009 23.30

Kultur & Nöjen.
Tydligen är Dawit Isaak för svart för att bli sedd som svensk, skriver Andreas Ekström.

För att förstå fallet Dawit Isaak måste vi tänka om vad det gäller två saker:

Färgen på Dawit Isaaks hud, samt hans härkomst.

Låt mig bevisa det genom att berätta om den svenske journalisten Torbjörn Johansson, 46 år.

Torbjörn Johansson föddes utanför Ängelholm, som enda barnet till två kyrkligt aktiva personer. Lille Torbjörn tillbringade stora delar av sin uppväxt på missionsuppdrag i Afrika. Han fick till och med ett afrikanskt mellannamn.

Som tonåring hemma hade Torbjörn Johansson svårt att finna sig till rätta. Något fattades i livet. Och det var inte förrän efter studentexamen, då han fick en chans att arbeta som volontär för Läkare utan gränser i Somalia, som han förstod att Afrika var mer än en exotisk berättelse om hans uppväxt. Afrika var en del av honom. Och han hörde hemma där, precis lika mycket som i Ängelholm.

Efter en avstickare till Sverige och oavslutade studier i journalistik började Torbjörn Johansson göra planer: Han ville flytta till Afrika för gott. När han på en resa som 28-åring träffade Samira, uppväxt i Eritreas huvudstad Asmara, var det bara ett slags bekräftelse på vad han redan visste.

De gifte sig snabbt – både för att Samiras familj ville det och för att det var enda chansen för Torbjörn att utverka ett eritreanskt medborgarskap. Att flytta till Sverige var inget alternativ. Samira hade gamla föräldrar att ta hand om, och Torbjörns många resor hade ju redan gjort honom bekväm med både språk och kultur.

Situationen i den unga nationen var instabil efter självständighetsförklaringen 1993. Ändå bildade Torbjörn och Samira snart familj. Fick tre fina barn.

Nittotalet blev en bra tid för dem alla. Torbjörn hade massor med jobb som stringer för svenska medier, och skrev samtidigt teaterpjäser.

Hans demokratiska engagemang ökade. Hans journalistik fick allt mer regimkritisk udd - och när han med några kolleger beslutade sig för att starta Setit, landets första oberoende tidning, började förföljelsen.

År 2001 fängslades Torbjörn Johansson.

Vad hade hänt sedan? Hade svenska folket accepterat åtta år utan rättslig prövning, åtta år utan vård, åtta år utan kontakt med fru och barn för Torbjörn Johansson, vit svenskfödd journalist med dubbelt medborgarskap?

Jag kan bara konstatera att det är precis så det har blivit för Dawit Isaak, svart eritreafödd journalist med dubbelt medborgarskap.

Han är ju svart. Han är ju inte svensk egentligen.

Fallet Dawit Isaak är oändligt mycket större än fallet Dawit Isaak. Det visar hur vi alla - därvidlag är det ingen stor skillnad på den svenska regeringen och den eritreanska - gör skillnad på grund av hudfärg och härkomst. Medborgarskap är den enda rimliga folkrättsliga definitionen på en svensk. Ändå spelar den tydligen ingen roll.

Torbjörn Johansson från Ängelholm hade varit ute på några veckor. Torbjörn Johansson hade lekt med ungarna och jobbat som vanligt.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

100% är arga


Hur reagerar du på "Fel färg för stöd"?

  • Fel färg för vem?
  • Jag håller med, MEN inte att Sverige skulle agera annorlunda. Däremot skulle nog den eritreanska regimen se annorlunda på en 'ursvensk' man med dubbelt medborgarskap som hade varit oppositionell. Glöm inte det dubbla medborgarskapet! Det ger Sverige små möjligheter att formellt agera.
  • Paul
  • onsdag 23 september 2009 kl 09:25

  • Det är komplicerat
  • Det är just dubbelmedborgarskapet som är problemet. Vad är konstigt att regimen ser Dawit som eritrean och sedan "straffar" honom för regimkritik? Att jag inte håller med regimen är en sak, men det hade varit enklare om han inte hade haft medborgarskap i Eritrea. Kan man inte avsäga det eller något? Kan inte turerna kring sådant här. Jag menar, så länge regimen ser personen som "en av de sina" så har vi inte skuggan av en chans. Tyvärr... Men jag hoppas och ber att Dawit blir fri snart!
  • Urban
  • onsdag 23 september 2009 kl 09:54

  • SVERIGE HAR INTE SKICKAT HONOM DIT
  • Är så fruktansvärt trött på alla dessa svenska medborgare som inte gör något för sitt nya hemland utan bar kommer hit drar nytta av förmånerna blir medborgare och sen drar tillbaka dit de kom ifrån. Och sedan alla vänstervridna kulturpersoner som vill att Sverige ska vara världens samvete och låta skattebetalarna betala kalaset. Sen att det som hänt Dawit Isaak är fel är sin sak men att gå och ropa på diskreminering är ju rasistiskt mot alla oss "vita".
  • Micke
  • onsdag 23 september 2009 kl 11:11

  • Bra
  • Träffande beskrivet. Jag tycker inte att poängen är Sveriges formella makt eller inflytande utan debatten i sig. Det ÄR skillnad och det är det som är det sorgliga.
  • MaxW
  • onsdag 23 september 2009 kl 11:13

  • Medborgarskapet ett problem
  • Dubbelt medborgarskap är ofta ett problem. Varför har Han kvar sitt eritreanska? Hade han enbart varit svensk medborgare hade det varit enklare för Sverige att agera. Det hade också varit lättare att kritisera svenska myndigheter för att de inte agerar med kraft. Sedan har Ekström rätt i sak. Det finns många andra exmpel på det som en del av pressens behandling av Zlatan för att ta ett näraliggande exempel.
  • Nisse
  • onsdag 23 september 2009 kl 12:13

  • Färgen är inte viktig
  • Jag hoppas verkligen att Dawit frias snart liksom andra frihetskämpare runt om i världen. Jag tycker också att Sverige har ett extra stort ansvar eftersom han också har svenskt medborgarskap. Men jag tycker att det är synd att Andreas Ekström gör det till ett rasistiskt problem genom att använda ett fiktivt exempel med en vit person (om det nu är möjligt att få ett eritreanskt medborgarskap som vit europé). Fall med dubbla medborgarskap är redan tillräcklig komplicerade som de är.
  • Stora Harrie
  • onsdag 23 september 2009 kl 12:31

  • Trovärdighet
  • Undrar journalister aldrig varför den tysta diplomatin inte fungerat? Sverige har alltid gullat med Eritreas arvfiende, diktaturen Etiopien, bistånd trots folkmord på Eritreaner, belöning när dom struntar i uppgörelser som Eritrea går med på. Varför ska Eritrea lyssna på ett Sverige som mer eller mindre aktivt motarbetat dom? Eritrea är ett land som vill klara sig själv och så länge Sverige behandlar Eritrea med sådan dubbelmoral kan vår regering och journalistkår aldrig hjälpa Dawitt... tyvärr.
  • Peter
  • onsdag 23 september 2009 kl 12:57

  • Journalist?
  • Det blir lite dubbelt, detta enorma journalistiska engagemang. När Dawit bodde i Sverige jobbade han som städare. Vart fanns den kollegiala tonen, solidariteten och så vidare då? Det passar att visa sin solidaritet när objektet är på lagom avstånd, men vi slipper helst om de finns i vår absoluta närhet? Det journalistiska stödet är bara aktuellt när det vankas rubriker? Sedan, som jag ser nämns här många gånger, går det inte att negligera betydelsen av det dubbla medborgarskapet.
  • Bryt
  • onsdag 23 september 2009 kl 13:02

  • Eritrean i Eritrea
  • Att en svensk medborgare i Sverige dessutom har ett annat medborgarskap ignoreras i princip av svenska myndigheter. Det är så dubbla medborgarskap fungerar. När man dessutom är etnisk eritrean född i Eritrea innebär det tyvärr att i den eritreanska statens ögon är Dawit Isaak eritrean, punkt slut. De behandlar honom därför lika illa som alla andra eritreaner, och det har Sverige - enligt dem - inte ett jota med att göra.
  • Tomas Gradin (M)
  • onsdag 23 september 2009 kl 13:25

  • rasismanklagelser försvårar debatten
  • Det dubbla medborgarskapet innebär just att Dawit ses som Eritrean Eritrea och som svensk i Sverige - och i övriga världen beror det på. Det är under bältet av Ekström att komma med fiktiva "bevis" och anklagelser om att "vi alla" skulle vara rasister. Som motfråga - hade Dawit fått lika mycket stöd om han varit "bara" eritrean och inte svensk också? Hade det varit lika ömmande? Fallet Isaak bör uppmärksammas, men i sin egen rätt - dvs att Eritrea bryter mot mänskliga rättigheter!
  • Maria Menninga
  • onsdag 23 september 2009 kl 14:45
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu