Antonio Tabucchi - kanske

På den tiden man var tvungen att beställa mat för att få dricka starkt på krogen lär det ha funnits långprisrätter avsedda att göra tjänst som statister på den spritsugnes bord.

Standardexemplet var leverpastejsmörgåsen som bars ut och in ända till dess att gurkan avgått med folkpension.

I de spekulationer kring nobelpriset i litteratur som varje år utbryter i månadsskiftet september/oktober förvandlas också stora och fina författare till leverpastejmackor. De bärs in och ut, år efter år, och ju oftare de nämns som tänkbara pristagare ju osannolikare blir det att de verkligen ska få priset. Vilken tortyr. Persiljan alltmer vissen. Ändå måste man ut på bordet igen för att som vanligt bli ratad. Belgaren Hugo Claus öde är lika typiskt som beklagansvärt. Claus tvingades svettas på uppläggningsfaten så länge att han nu efter sin död framförallt är ihågkommen som författaren som inte fick nobelpriset.

Låt mig därför, som en ren barmhärtighetsgärning, lista ett antal förtjänta författare som nu burits ut och in så länge att det är dags att slå fast att de aldrig kommer att få priset: den syrisk-libanesiske poeten Adonis, hans amerikanske kollega John Ashbery, den peruanske romanförfattaren Mario Vargas Llosa och, fruktar jag, den amerikanske prosaisten Joyce Carol Oates.

Den bedömningen har, vill jag betona, inget med litterär kvalitet och betydelse att göra (Det har å andra sidan heller inte alltid priset).

Inte ens Tomas Tranströmer kommer att bli nobelpristagare. Han är en världspoet, men han är också svensk. För trettiofem år sedan fick två svenskar priset. De satt dessutom själva i Svenska akademien. Priset var en tragedi för Harry Martinson och Eyvind Johnson. Akademien kommer aldrig utsätta Tranströmer, eller någon annan svensk, för ett sådant bakhåll.

Så vem blir i dag klockan 13 årets nobelpristagare i litteratur?

Allt talar för en kvinnlig utomeuropeisk poet. Därför blir det antagligen en manlig europeisk romanförfattare. Varför inte italienaren Antonio Tabucchi?