När Sydsvenskan möter Fredrik Gertten på torsdagseftermiddagen efter en lunch
med kulturministern är han tveksamt glad över beskedet.
– Jaa, hur det känns? Det känns väl bra. Men förvirrat, säger han.
Själv fick han nyheten från en journalist som ringde upp honom.
– Jag har inte fått något meddelande från Dole och jag vet inte hur jag ska tolka det. Den här frågan är inte avgjord än. Det säger sig självt att jag vill att Dole ska betala mina advokatkostnader, de har ju dragit på oss enorma utgifter. Men jag kan inte säga någon exakt summa.
Fredrik Gerttens telefon ringer konstant. TV4 vill gärna ha med honom i morgonsoffan, men själv vill han helst ta planet hem till Malmö.
– Måste jag vara med? Jag är trött... Hela processen har tagit mycket kraft från det som kallas livet, säger han.
Bakom Doles beslut att dra tillbaka stämningen ligger dels påtryckningar från de stora livsmedelsföretagen, dels ett upprop bland ledamöterna i riksdagen. På två veckor har fler än hundra personer från alla sju riksdagspartier skrivit på. Tillsammans med Mats Johansson (m) stod Luciano Astudillo (s) bakom uppropet.
– Det här är fantastiskt. Det är en seger för de värden som vi står upp för i Sverige och det innebär att yttrandefriheten överskrider nationella gränser. Vi kommer fortsätta att jobba för yttrandefriheten, bland annat för att Dawit Isaak ska friges, säger Luciano Astudillo.
Mats Johansson väntar sig att vi kommer få se fler yttrandefrihetsfall i framtiden.
– Det här var etapp ett. Det finns företag också i Europa som vill komma åt det fria ordet, därför måste vi försvara yttrandefriheten på internationell basis. Jag hoppas att storyn om Fredriks film sprids i hela världen, säger han.
Också kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) är glad över att konflikten nu är på väg att lösas.
– Vi är alla lättade. Det här visar att det lönar sig att kämpa för yttrandefriheten. Det har varit en David och Goliat-kamp, det är inte alltid den starkare som vinner, säger hon.
Att uppslutningen från både näringslivet och politikerna skulle ge en så snabb
effekt var inget som Fredrik Gertten vågade hoppas på.
– När man är mitt uppe i sådan här sak tar man en dag i sänder, säger han.
Vad ska du göra nu?
– Helst skulle jag vilja ta semester. Men det finns det inte tid till. Nästa
vecka åker jag till New York med filmen. Förra gången den visades i USA
möttes vi av en extrem fientlighet. Men jag ser fram emot att komma tillbaka
nu med det här i ryggen.
Tror du att uppståndelsen runt din film gör att fler går och ser den?
– Det är möjligt. Men jag hoppas mer att folk som ser den blir berörda och
tipsar andra om den. Jag hoppas att filmen väcker känslor.
Skulle du göra en sådan här film igen, nu när du vet vad som kan hända?
– Det skulle jag väl. Men jag går inte runt och spekulerar i om jag kommer att
bli stämd för att jag gör en film. Jag är ingen cowboy, jag är
dokumentärfilmare, säger Fredrik Gertten.
% är glada
% är likgiltiga