Kaninvärlden föll med muren

Allt fler vaktposter och allt fler hundar svarade för kaninernas säkerhet.

I veckan visade Sveriges Television den Oscarsnominerade dokumentären "Kanin à la Berlin", där den kaninkoloni som frodades i skydd av Berlinmuren görs till en satirisk sinnebild för DDR.

Jag letar fram en essä av den brittiske författare John Berger, tryckt på Expressens kultursida i mars 1990, knappt ett halvår efter murens fall. Han skriver inte om kaniner, men väl om harar.

Utgångspunkten är den stora lycka som fyller fotografierna från städer som Warszawa, Riga, Budapest och Leipzig; "en sådan lycka som jag aldrig trodde mig få se i min livstid."

För Berger är det självklart att 1989 varit ett i djupaste och bokstavlig mening epokgörande år, fullt ut jämförbart med franska revolutionens 1789. Bastiljen då. Muren nu.

John Berger ville gärna tro att 1989 års revolution satte punkt för något mer än kommunismen och det kalla kriget. Kanske var hela den epok i Europas historia som inletts 1789 nu över? Framstegstrons och materialismens epok? Prometeus tid?

Kanske skulle det andliga åter ges utrymme, på gott och på ont? Kanske var det där den djupaste källan till lycka stod att finna?

Invändningarna var redan då givna: Nationalism, bigotteri, fascism. Berger var uppfylld av romantisk, man vill nog säga, religiös, civilisationskritik, men han var inte naiv. Han såg vad som skulle komma och vad gäller den onda andligheten har hans farhågor besannats med råge – från Balkan till Baluchistan.

Men det är ändå lyckokänslan som förblir det stora. Ingen europé som upplevde hösten 1989 kommer någonsin att få uppleva ett lyckligare historiskt ögonblick än kvällstimmarna den 9 november 1989.

I en vacker formulering lyfter John Berger fram den mänskliga fantasins frihetslängtan: "Likt en hund i sin korg drömmer den om harar på de öppna fälten."

Europa före murens fall var en kaninvärld. Ingenting kunde hända.

Var man efterkrigstidens Västeuropa hade man två övertygelser i ryggmärgen: En mur skiljer historien från nu. Nu är gjutet i stål och betong, det som är är nu och för evigt.

Båda dessa dogmer krossades när muren föll. Historien släpptes ut på de öppna fälten igen. Kaninerna blev jagande och jagade harar. Världen började om. Sådant händer inte ofta. Det är ett privilegium att ha fått vara med om det.