Byen svänger – nästan varje kväll

KÖPENHAMN.En vanlig torsdagskväll på Ideal bar på Vesterbro. Svettpärlor rinner längs alla tinningar och varma blöta fläckar avtecknar sig på herrarnas ryggar. Kasper Faber, en kille med rockabillypolisonger, torkar sig i pannan med en medhavd handduk i frotté.

– Det bästa med lindy hop är glädjen och att känna endorfinerna i kroppen, säger han. Jag har dansat i tio år. Jag samlar på gamla mc:s – och jag ville dansa som de gjorde på den tiden.

Dansläraren Benedikte Ballund från föreningen Heptown i Köpenhamn berättar att alla kurser är fulltecknade. Intresset från media har också växt sedan starten 2001.

Hur lång tid tar det att bli en bra dansare?

– Det tar några år, säger Benedikte Ballund. Det går snabbare om man går ut och dansar ofta med många olika människor, gärna som är bättre än du själv. Titta på gamla youtube-klipp från 1930-talet, eller åk till Herräng Dance Camp i Sverige på sommaren.

Benedikte Ballund tror att det är vanligare i de svenska lindy hop-kretsarna än de danska med tidstypisk klädsel. Här dansar många i jeans och t-shirt. En annan skillnad är att det dricks mer öl här. Även om Ideal Bar tycker att de säljer för lite under danskvällarna.

– Efter ett par öl börjar man dansa dåligt. Och ingen vill dansa med dig om du är full, säger Benedikte Ballund.

Mimi Terris, som bor i Malmö men studerar på musikkonservatoriet i Köpenhamn, inspirerades av en kompis att börja för två år sedan. Hon har blivit så duktig att hon kan vara med i ett showteam.

– Jag tyckte pardanser såg så stiffa ut, och att man skulle vara så elegant. Men så är det inte i lindy hop. Att dansen boomat nu kanske beror på retrotrenden – men jag tror det är mer än en trend eftersom man inte slutar när man blivit biten. Dansen är som en bacill. Man vill frälsa alla man känner.

Hur var det att komma ny i den här världen?

– De flesta vill nog dansa med nybörjare – jag tycker själv att det är skitkul, de är nyförälskade i dansen. Men det är klart det finns snobbar, det finns det överallt.

Hur är gemenskapen?

– Man träffar och dansar med samma människor ofta. Och i alla fall här i Köpenhamn bildas många par efterhand. Men det är väldigt internationell dans och många åker på läger och träffar folk.

Så hörs de första tonerna till sången Shim Sham. Dags för gruppdans. Och Mimi Terris försvinner ut till gänget på dansgolvet.