Den nya stadens ljud blev film

Säg Manchester, och en rad namn poppar upp i huvudet på den som kan sin musikhistoria – från Joy Division via The Smiths till Oasis.

Säg Sheffield, och ... och ja, vadå?

Sheffield har inte varit i närheten av att bli lika mytologiserad som den närbelägna storebrodern Manchester. Ändå har den hårda industristaden spottat ur sig artister på löpande band: Joe Cocker, Cabaret Voltaire, Human League, ABC, Def Leppard, Pulp, Moloko, Richard Hawley och Arctic Monkeys.

– Sheffieldborna är anspråkslösa av sig och staden har inget vidare rykte, den har alltid ignorerats. Men här finns en så rik musikhistoria, så jag tänkte: varför inte göra en dokumentärfilm om det?, säger Eve Wood.

Det blev inte bara en film, utan två: "Made in Sheffield" kom 2001 och berättar om tiden från 1978 fram till 1982, då Human League och ABC fick sina första hits. I den helt färska "The Beat is the Law" skildras Thatcher-åren 1982–88, en period då Sheffield befann sig i fritt fall.

– Sheffield har en historia som ett av Europas viktigaste industricentrum, och stålverken gjorde bestick åt hela världen – det är det som titeln "Made in Sheffield" syftar på – men på 80-talet sopades både industrin och stadens historia bort, bokstavligen. Sheffieldborna fick försöka hitta en helt ny identitet och musiken blev en del av det.

– Men "The Beat is the Law" är en ganska mörk film. Artisterna gjorde bra saker, men många, som Pulp, kom ingen vart. Den första filmen är betydligt mer uppåt – många ser 78–82 som en fantastisk period.

Eve Wood jobbar nu med en uppföljare till "The Beat is the Law", som ska skildra musiklivet fram till 1996, då Pulp fick sitt stora genombrott efter att ha kämpat i 18 år. Slutscenen är redan bestämd – bilderna av när bandet äntrar scenen på Glastonburyfestivalen. Ett naturligt avslut eftersom Pulp är en röd tråd genom alla filmerna.

– När artisterna slår igenom så slutar historien för mig. Jag är inte intresserad av att följa dem vidare. Filmerna handlar om människor som försöker göra något av sina liv.

Så vad är hemligheten med Sheffield?

– Man kan i lugn och ro experimentera och bygga upp en publik långt bort från musikpressen. Och om man vill bli större hoppar man på tåget ner till London, the train to fame. Om och när man ska hoppa på det tåget är ett ständigt dilemma för band här.