När radion blir den goda lyssnaren

Om man lyssnar mycket på radio kan det hända att man snappar upp en del ord och meningar som fastnar i hjärnan. ”Det känns som om jag har sju stekpannor över bröstet” är en sådan mening.

Jag tror att det var en kvinna som sa det och det handlade om ångest. Det är en talande bild för hur många känner det i november, mer eller mindre. Stekpannor i teflon eller gjutjärn, andfådd stress i novemberslasket eller kompakt mörker.

”Radiopsykologen” Malin Edlund i P1 firar ettårsjubileum i februari. Jag var skeptisk både till programmets form och Edlunds lite för schematiska och gåpåiga attityd i början. Men allt har blivit bättre. Edlund har vuxit in i rollen som lyssnare. Hon ställer försiktiga och smarta frågor, låter dem som ringer prata till punkt, får dem att själva se sin situation. Hon drar inga förhastade slutsatser utan skapar en stämning av trygghet och respekt.

Vem ringer till radion med sina problem? Tja, det vet bara den som sitter i programmets telefonsluss, men de som kommer fram är ändå en ganska heterogen skara. Förra veckan ringde en 27-årig man och berättade om sin beslutsångest, som handlade om att han inte visste vem han ville vara eller vad han ville göra med sitt liv. Edlund gav honom gott om tid och efterhand skapades den där magin i samtalet som inträffar när känslan av offentlighet försvinner.

Som lyssnare var jag en fluga på väggen i ett terapirum. Man kan fråga sig vad vi har för ett samhälle där folk måste ringa till radion när de mår dåligt. Å andra sidan tycks behovet av själavård outtömligt – och om det fungerar kan ”Radiospsykologens” råd hjälpa också dem som lyssnar.

Den nystartade serien, ”Med utvidgade sinnen”, i P2:s ”Musikmagasinet” handlade också om psykiskt illamående, men på ett annat plan. Hör galenskap och genialitet ihop? frågar sig Birgitta Tollan, som i fem program undersöker hur musikalisk kreativitet hänger samman med psykisk sjukdom.

Första delen i serien handlade om melankoli och depression. Intervjun med idéhistorikern Karin Johannisson var intressant. Som vanligt, måste tilläggas, hon har både hörts och setts flitigt under hösten. Det är synd att människor som har något klokt att säga alltid överanvänds.

Men Tollans program öppnade ändå för nya vinklingar, inte minst genom musiken. Och tonsättaren Robert Schumanns livshistoria är gripande. ”Jag känner mig som en staty, varken varm eller kall”, skrev han. ”Jag drabbas av våldsamma blodrusningar, obegriplig skräck, andnöd och medvetslöshet.” Och ändå lyckades han skapa helt gudomlig musik. Var det tack vare eller trots sin sjukdom? Forskaren och pianisten Fredrik Ullén redde ut de möjliga sambanden, torrt och sakligt. Sedan musik, så känslostark och vacker att teflonpannorna över bröstet lättade.

3 radiotips för trötta själar

1: ”Kropp och själ” i P1, ”Ensam och trettio”. Det är en myt att äldre människor känner sig mer ensamma än yngre.

2: ”Radio galen”: RSMHI:s (Riksföreningen för mental hälsa) egen kanal i Lund. HYPERLINK "http://www.radiogalen.se" www.radiogalen.se

3: Om man behöver skratta: ”Mammas nya kille” i P3.