Provokatören har blivit snäll

Minns ni tiden? När Linda Skugge vek ut sig med hull och retrobehåring i Bon. Sommaren 2004 var det visst. Eller när Bon uppfann pophögern före alliansens valseger 2006. Eller Sigge Eklunds rundabordssamtal om sex – där kulturpersonligheter berättade att de köpt sex utan att behöva besvara en enda följdfråga. Eller Filip och Fredriks artikel om Kungen.

Jag minns i alla fall. Det var tiden när Bon orsakade kultursidesrubriker. När jag köpte nästan varje nummer för jag visste att jag skulle få en överraskning.

I varje nummer försökte Bon omskapa sig själv. Jag skickade in ett artikelförslag en gång som refuserades. Med den typiska motiveringen att jag träffat alltför rätt i valet av intervjuperson, förslaget var helt enkelt för mycket Bon. Sedan kom en period när Bon förvandlades till en tekniktidning, när varje nummer kom att handla om robotar eller sex i Second life. Ekot i kulturvärlden upphörde.

I höst har Bon, alldeles omärkligt, firat 50-nummersjubileum, åtta år efter starten. Och något har hänt. När jag köper nummer 51 blir jag välkomnad istället för provocerad.

Efter nästan 20 år i frivillig skugga är Midi, Maxi och Efti, tjejtrion från Akalla, aktuella i filmen I Like It Like It Was. Reportern Linda Leopold har tyvärr inte träffat alla tre, som jag hoppats, utan snackar bara med producenten Alexander Bard och Freweny Teclehaimanot som Efti egentligen heter.

I en lite för lång intervju berättar Anders Dalenius, som satt häktad i ett dygn för skotten i Gamla Stan i våras, om att oskyldigt anklagas för mordförsök och hängas ut på nätet med namn och bild.

Tekniktemat har reducerats till en lågmäld text om stamcellsforskning som, i Houellbecqsk anda, handlar om vad som kan hända när män blir överflödiga i reproduktionskedjan. Endast kvinnor har tillfrågats, med ett undantag. Fredrik Virtanen. Det kan inte hjälpas: jag undrar varför.

Att numrets mest spännande artikel, ett modereportage från Brazzaville där dandyism och italienska designkostymer blivit en form av politiskt motstånd, är ett intressant tecken. Bon är inte samma sorts kulturella modemagasin som förr.

Den poserande 21-åringen har växt upp. Förmodligen insett, lite före alla andra, att provokation är så 2005 – och att det nya decenniet kommer handla om snällhet och lågmälda resonemang. Att den som gapar högst kanske hörs mest – men är oftast inte den som blir ihågkommen.