E-böcker i var rysk mans hand

– Vi förlorar inga stora pengar på detta, säger förläggaren Sergej Parchomenko.

På Sovjettiden kopierades förbjudna eller svårtillgängliga böcker i hemlighet med hjälp av skrivmaskin och karbonpapper. Många dömdes till fångläger för spridning av antisovjetisk litteratur, men fenomenet samizdat (”självutgivning”) gick inte att utrota.

Samizdat gick inte heller i graven tillsammans med Sovjetunionen. I stället exploderade det när datorerna blev billigare och internet dök upp. Först skrev entusiaster in sina älsklingsböcker för hand, sedan började de skanna, och nu finns nästan all betydelsefull litteratur från Sovjettiden tillgänglig i ett antal privata elektroniska bibliotek på nätet.

Sergej Parchomenko har arbetat på flera mellanstora bokförlag i Moskva. Nu är han nybliven chefredaktör på förlaget Vokrug sveta som bland annat ger ut resehandböcker.

– Jag tror att alla böcker som jag har gett ut går att hitta på nätet, det brukar inte ta så lång tid innan någon lägger ut dem. I några fall tyckte jag att det gick allför snabbt och kunde störa försäljningen. Då skrev jag till sajten, och de plockade bort boken.

Förlagen vänder sig sällan till rättsliga instanser. Dels är tilliten till myndigheterna låg, dels finns flera av de ryska bokpiraternas sajter i andra länder, den största i Ecuador.

I stället föredrar förlagen att komma överens med piraterna. Ibland används tyngre vapen. Piratsajten i Ecuador har under en längre tid varit utsatt för en DDoS-attack (när många datorer används för att överbelasta en sajt), och på sajtens forum diskuterar användarna om ett av Rysslands största bokförlag kan ligga bakom attacken.

En del populära ryska författare slåss med näbbar och klor mot piraterna för att försvara sina inkomster. Andra har kommit fram till att texterna på nätet leder till bättre försäljningssiffror för pappersupplagan.

En vinnare finns det i alla fall. Den stora mängden fritt tillgängliga e-böcker har gjort Ryssland och Ukraina till stora marknader för läsplattor som klarar de fria filformat som används på de ryska boksajterna. I Moskvas tunnelbana ser man ofta unga män – mer sällan kvinnor – som läser böcker på en läsplatta, en handdator, eller en mobiltelefon med stor display.

Det ökande elektroniska läsandet har i sin tur lett till att ryska förlag har börjat leta efter en fungerande affärsmodell. Många förlag släpper snabbt lagliga elektroniska versioner av sina böcker.

De ryska e-böckerna är inte kopieringsskyddade och säljs ofta till en tiondel av vad pappersupplagan kostar – annars hade de inte haft någon chans mot piratversionerna. Samtidigt sluter allt fler piratsajter avtal med författare och börjar betala dem provision från sina reklaminkomster.

Det är rätt väg att gå, tror Sergej Parchomenko.

– Jag har aldrig haft någon som helst nytta av vår statliga upphovsrättsorganisation. Det här måste skötas av förlagen och författarna själva, de måste organisera sig för att försvara sina rättigheter.